Trött.

Har varit trött hela dagen..en trötthet som bedövar hela kroppen. Försöker jag vara pigg och glad blir jag bara tröttare. Denna vecka har varit en down vecka..men jag försöker bita ihop. Utbrändheten har gjort sig påmind hela veckan. Ångestattackerna var som värst i början av veckan och nu följer tröttheten.

Dagens pass vid psykologen gick bra fast det var jobbigt. Utan den psykologiska hjälp jag får skulle jag inte klara detta. Det är mycket i mitt huvud som skall redas upp ännu. När jag körde från psykologen idag så tänkte jag att "hur kunde jag bli så här". Egentligen har jag väl alltid varit såhär men det är först nu som det har tagit sig i uttryck. Jag har alltid sett mig själv som stark, så därför är det ovant att sitta i en stol hos psykologen och vara svag. Det sägs att när detta helvete är över och man blir starkare så är man en erfarenhet rikare, det kan säkert vara sant. Men nu just är det svårt att förstå att något positivt kommer ur det här. För vad är positivt med att inte kunna jobba, inte kunna vara tränare,inte kunna umgås och röra sig som vanligt?

Jag vet att det måste ta sin tid, men det gör mig frustrerad ibland. Jag vet också att jag inte kan skynda för fort och helt enkelt får jag acceptera att jag blir frisk när det är meningen jag skall bli frisk. Det kan ta en stund.. Jag förstår allt detta ..men det gör mig trött.

/Andreas