Jag har ju en blogg!

Jag har ju en blogg, en blogg som jag inte uppdaterar så ofta längre. Mycket på grund av att jag inte längre har samma behov att skriva ner mina tankar som jag hade i början av min sjukdomstid. Men jag har ändå valt att ha kvar min blogg. Jag hade en diskussion med en bekant för en tid sedan , där jag nämnde att jag inte längre skriver i min blogg och hade tankar att avsluta detta kapitel med denna blogg och ta bort den. Men bekanten uppmanade mig att hålla den kvar fastän jag inte uppdaterar den så ofta. För att jag när jag mår dåligt kunna scrolla tillbaka till de inläggen när det var som värst och påminnas om att jag har kommit en lång väg. Och det är en av orsakerna till att bloggen fortfarande är kvar. Jag är ännu inte helt frisk och med jämna mellanrum så hamnar jag in i mitt sjukliga tankesätt och då är det bra att gå tillbaka två år och läsa vad jag skrev då, för då påminns jag om att jag inte vill uppleva denna resa en gång till. Det räcker med en rundtur..det är bra så. Den andra orsaken som bekanten tog upp var att andra som är i samma situation kan ta hjälp av det som jag har skrivit. Och det är nog den största orsaken till att bloggen är kvar, kan jag hjälpa någon annan som fastnat i det helvete jag var i så hjälper jag. Ingen skall behöva sjunka dit jag sjönk, det önskar jag inte ens min värsta fiende. Så därför finns bloggen kvar.

Mitt mående för tillfället är bra , på min egen skala. Jag har semester nu vilket verkligen behövs. De sista veckorna i jobb var prydda av ett ekande huvud, bortdomningar, spasmer och andra otrevliga men som denna sjukdom medfört sig och som träder fram när jag blir för trött. Och att ha semester är en utmaning för en utbränd person som jag, men de första tre dagarna har gått bra, tankarna hälsar på och vittringarna om att jag borde åka till jobbet kittlar i mig. Men nu vet jag hur jag skall hantera dem, jag tar emot dem brottas en stund också är det bra för en stund. Dom kommer tillbaka men då gör jag på samma sätt. Jag har lämnat tiden så jag jobbade på semestern bakom mig. Nu har jag kommit så långt att jag insett att vinkar sursikbacken där jag jobbar under den tid jag har semester så må den så vinka. Då är den jävligt dåligt grundad och det är inte mitt problem för jag semester.

Och så har mitt liv fått lite andra prioriteringar, vilket gör att jag sätter min hälsa i en av de första rummen för att jag skall kunna finnas till för det som komma skall. Vårt första barn,vårt nya hus. Två saker som känns väldigt spännande men också som ett steg i rätt riktning.



Jag är tacksam och nöjd över livet just nu..jag är tacksam över att jag har min älskade fru vid min sida. En människa som jag skrattar tillsammans med,gråter tillsammans med och framför allt lever livet med. När Heidi kom in i mitt liv föll alla pusselbitar på plats. Hon är en människa som älskar mig även när jag är som svagast. Jag älskar henne även när hon är svag.



Jag har ju en blogg, och jag uppdaterar den när orden finns.

ps: Bloggen skrevs till tonerna av Ellie Gouldings album Halycon.

/Andreas