Vintern gör mig inte lyckligare!!!

Det sägs ju att man blir på bättre humör och piggare när den gråa hösten övergår till den vita vintern. Jag kan inte ens ta in det tankesättet i min redan rubbade hjärna. Jag har aldrig kunnat göra det. Jag ser absolut inget positivt med att det blir vinter. Jag menar alltså med själva årstiden som pågår i ett halvt år. Under tiden då jag var aktiv friidrottare och avverkade min grundträning under just den tiden då det blev till vinter så var jag mer än tacksam om hela oktober,november och december var totalt snöfri och jag fick samla mina 100 löpkilometrar per vecka.Vissa år var det så och DET gjorde mig på bra humör och jag var piggare. Nuförtiden behöver inte de nämnda månaderna vara snöfria av den orsaken att jag skall få i hopsamlat några kilometrar.Eftersom jag inte behöver dem mera.

Jag har aldrig tyckt om vintern,jag är dock lite konstig för jag gillar att vinteridrotta.Men jag avskyr snö,kyla,halka och allt annat som vintern innebär. Redan att tänka på det får mig att nästan börja hyperventilera. Orsaken till att jag är mera negativ till vintern än jag någonsin varit beror väl på att förra vintern var det största helvetet jag har upplevt i mitt liv. Men som min sambo sa denna vinter blir annorlunda och det hoppas jag verkligen att hon har rätt i. Min sambo älskar vintern ,hon tycker att det är mys. Och fast jag inte ser något mys med vintern så försöker jag jobba på att kunna mysa med henne under snöflingorna och i kylan i vinter.Vet riktigt inte hur det skall gå till. Kanske den faktorn att jag är kär och flyger runt på moln kan ändra min negativa inställning till vintern. Tjaaa.

Förövrigt om man bortser från att det håller på att bli till vinter och att jag fick krypa in genom bakluckan på min pärla i morse är livet gott. Pärlans dörrar hade frusit fast , pga regnet som kom i gårkväll och de minusgrader som behagade att förgylla vår natt. Så där stod jag i morse och försökte febrilt att få upp dörren,men icke. Det ledde till att jag och min nuförtiden icke så smidiga lekamen fick åla oss in genom bakluckan och sedan använda våld för att få upp dörren, Det hjälpte inte ens att starta bilen och få bilen varm efter som fläkten strejkar. I just love the winter.

Nåja bortsett från det så mår jag helt okej just nu. Livet håller på att stabilisera sig och jag känner att jag kommer tillbaka. När det gäller jobbet så har jag inte tagit det stora klivet tillbaka ännu. Det finns saker jag måste jobba med ännu. Jag klarar inte av stress. Jag upplever dock inte stressen på samma sätt som tidigare när jag är inne i den. Ångesten och paniken träder inte fram på samma sätt. Men efteråt kan jag vara helt utslagen och känna mig som om jag var i en annan värld.Min närvaro försvinner på ett konstigt sätt, samt att det uppstår ett obehagligt tryck i huvudet. Men vilar jag en stund så brukar det släppa.

Men fast det är mörkt och kallt så blir det ju snart till jul, och det är positivt.Jag gillar julen.Man måste se det positiva i allt.

En som inte verkar ha några problem med vintern är vår lilla hund. Hon traskar glatt fast det är halt och kyligt. Hundar är mys.(Trodde aldrig jag skulle säga det offentlig)

Summa sumarum..Vintern gör mig inte lyckligare..MEN..Det är så mycket annat som gör mig lyckligare just nu så det är helt okej.

/Andreas

8 Månader

Det är lite över 8 månader sedan det small,som jag golvades. 8 Månader och hit har varit en berg och dalbana i trance. Ett tag kändes det som om berg och dalbanan kraschade in i ett mörkt hål och körde vilse. Men av någon anledning så hittades vägen ut i ljuset igen. Jag är tacksam över det jag har idag. Jag har lärt mig mycket på vägen hit. Börjat inse vem och vad som ger mig energi och vem och vad som tar min energi. Jag är ännu inte framme, jag har ännu mina defekter i mitt tankesätt och stora folksamlingar gör mig nervös och obekväm. Att stiga upp inför 400 personer och jobba känns ännu avlägset. Men det kommer och jag har lärt mig att leva med att jag ännu inte klarar av det. Jag är trots allt lyckligt lottad. Mellan mars och juni i år var jag i princip borta från denna värld, mycket av den tidsperioden är suddig. Jag var helt enkelt väldigt illa däran. Men allt har en mening och detta var mitt öde. Ett öde som jag fick möta för att jag skulle vakna och inse att ingen skall behöva befinna sig i det helvete jag befann mig i. Ingen skall behöva må så dåligt. Och jag har bestämt mig att jag inte skall utsätta mig för det igen. Och det är bara jag som kan se till att jag inte hamnar in i samma banor igen. Det räcker med en gång.

I helgen firade vi vår förlovning. Jag vill tacka alla som firade oss. Ni är alla underbara människor. Jag är glad att ni ville dela vår lycka med oss.


/Andreas