Bloggen tar tillfälligt ny vändning, eller under oktober månad. Jag tänkte blogga om min vardag under min pappamånad. Under oktober månad så jobbar min fru 75% inom vården och jag är pappaledig. När jag nu påbörjar att skriva detta inlägg så fylls jag av glädje när jag tänker på vad jag hamnade att skriva i det första inlägget på denna blogg i mars 2011. Min väg hit är en välsignelse.
Att ha pappamånad var en självklarhet för mig, redan när vår prinsessa föddes så krävde jag att få ha det. Jag krävde också att frun skulle jobba under tiden. För att jag ville känna på vad det var att vara hemma med vårt barn, men också för att jag ville ha kvalitetstid med våran älskade dotter. Jag ville också känna på allt det som jag klagat på när jag kommit hem från jobbet. Det som har varit ogjort, det som min fru inte har orkat göra. Jag ville befinna mig i den situationen och se om mitt klagande varit obefogat och efter en veckas pappaledigt så förstår jag varför hushållet sett ut som ett kaos när jag kommit hem från jobbet. Redan efter en vecka så har jag fått det på klart att vara hemma med ett barn är ett heltidsjobb. Men ett härligt heltidsjobb. Man jobbar ju med det finaste man har, men man blir trött och man får bli det.
Under denna första vecka som hemmapappa har jag blivit införstådd i följande saker
Hjärnan fungerar inte som vanligt: På Tisdag morgon vaknade jag och tösen vid 9 tiden. Vi gick ner från vinden och jag klädde av henne för morgontvätten . Vi gick in i badrummet jag placerade henne i lavoaren att stå och satte på vattnet. Jag började tvätta henne och hon protesterade högljutt. Jag kände på vattnet och det var helt ok inte för kallt inte för varmt. Jag lugnade ner henne och fortsatte hon tittade på mig och morrade och slog med händerna. Jag fattade ingenting, hon tittade argt på mig och slog neråt med händerna. Då såg jag att jag hade klätt av henne alla kläder förutom strumporna. Jag tvättade min dotter med strumporna på. Jag suckade över min dumhet och tog av strumporna, hon tittade på mig med allvarlig blick och utbraste " Oj oj oj". Min 11 månaders dotter såg bekymrad när jag slängde de våta strumporna på golvet.
Vuxna rutschar inte: På Tisdag eftermiddag var jag och dottern och bekantade oss med en lekpark nära där vi bor. När vi kom ditt var två mammor med sina barn där. Jag hejade på mammorna och satte mig i en gunga med tösen i famnen och vi gungade lite. Efter en stund gick jag mot rutschbanan och vi tittade på den stora byggnaden, tösen tittade storögt på den stora byggnaden. Efter att vi inspekterat den ordentligt så gick vi upp efter trapporna och vi rutschade ner. När vi kommit halvvägs så ropade ett av barnen som fanns i lekparken som var i 4 års åldern " Det är bara barn som får rutscha, gamla människor får inte rutscha" . Mamman till barnet tystade barnet medans jag nickade och log och tänkte är jag faktiskt så gammal.
Det gäller att vara snabb Att vara hemma med ett 11 månaders barn så borde man vara snabb både i tankarna och i vändningarna. Under min karriär som medel och långdistanslöpare var jag inte känd för att vara snabb. Med ett pers på 12.20 på 100 meter är man inte snabb som manlig löpare. En dag denna vecka när jag höll på att laga mat så lade jag ner tösen på golvet. Jag stod vid spisen när jag hörde att det plaskade, dottern låg på magen och plaskade i hundens vattenkopp. Jag tog upp henne och placerade henne med massor av leksaker vid mina fötter. Jag fortsatte att tillreda mat, efter några sekunder var dottern borta och jag hörde hur hon stånkade. Jag vaknade upp ur mina stekångor och rusade ur köket till trappan till vinden och påmindes om att jag inte fixat någon grind till vindstrappan. Tösen hade hunnit krypa upp 3 trappsteg till vinden på mindre än en minut. Jag suckade över min sävlighet och tog tösen i famnen och gick tillbaka till köket. Jag satte henne sittandes på golvet och gav hennes favoritleksak och fortsatte att steka. Efter en liten stund hörde jag hur det smackade bredvid mig. Jag tittade till sodan och tösen hade dragit ut den lägsta kökslådan och hittat fruns recept samling. Den satt hon och smaskade på. Jag samlade ihop recepten och förbannade mig själv för att jag inte flyttat dem högre upp.
Summa summarum har denna vecka var helt underbar. Eftersom jag har haft tydliga stressymptom och attacker av jobbet den senaste tiden var det mycket lägligt med lite ombyte i en månads tid. Att få påminnas om vad som är viktigt. Min älskade fru och älskade dotter.
De som hjälpt till att forma mig till den människa jag är idag.
Jag skall försök att uppdatera bloggen lite oftare än jag gjort den senaste tiden. Inte dagligen men åtminståne en gång i veckan under min pappa månad. Detta blir en pappas sida att se på hur det är att vara hemma med ett barn.
/Andreas
