måndag 9 maj 2011

Thats the way it is.

Jag har haft en bra dag idag. Vågar nästan säga att de två senaste dagarna har varit de bästa på de två senaste månaderna. Mycket tack vare att jag inte plågats av någon våldsam ångest eller behövt kämpa mot någon panikångestattack.

Det blev en 30 km cykeltur i det vackra vädret idag. Dock tyckte jag inte om motvinden jag fick tampas med de 10 första kilometrarna. Men jag hade ju ingen brådska i världen så jag tog det i mitt stilla tempo. Jag tycker att det är befriande att cykla och det är den enda uthållighetsform som kroppen tål för tillfället så det är ett bra sätt att få upp konditionen igen.


Jag kollade också den första hela matchen under detta hockey-Vm. Tidigare har det varit för mycket åt huvudet, helt enkelt för hysteriskt att för att kunna koncentrera sig. Men ikväll gick det bra.. och lejonen gjorde en suverän upphämtning från att ligga i underläge. Vackert så.

Har också visat mina avsaknade fotbolls-skills vilket ledde till att jag fick krypa runt i en rund ring och grymta som en gris och fick grönska på mina nya shorts. Men det var bara skoj, jag var i trevligt sällskap och vi hade roligt.

Känner att livet håller på att återvända. Jag börjar se det positiva igen, småsaker som gör livet värt att leva. Har också märkt att jag börjat uppskatta saker och ting i livet som jag inte ens såg tidigare. Bättre sent än aldrig. Det sägs ju att det finns en mening med allt. Och fast jag under de mörkaste stunderna har förbannat de orden så tror jag någonstans att det faktiskt är så. I mitt fall var det positiva att jag hamnade att stanna upp, känna efter och börja om på nytt. Hade jag inte kört i väggen hade jag fortsatt i samma tempo och kanske blivit ännu mera illa däran.

Efter en skön dag som denna är det lätt att se bakåt, känna efter och se det jobbiga som varit men ändå vara tacksam. Nu är siktet inställt framåt ..mot ett friskt liv. Jag vet att jag har en jobbig väg att vandra ännu, och att det kommer att komma dagar då det går bakåt och jag golvas igen. Men vägen till att komma på benen igen blir hela tiden kortare.

/Andreas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar