Jag är nu inne på min sista semestervecka. På måndag börjar jag jobba igen, denna semester har varit speciell på väldigt många sätt. Det är första semestern på många år som jag verkligen har haft semester. Jag har inte besökt jobbet,jag har inte loggat in på min jobbmail,jag har inte ringt till jobbet. Tre saker som jag gjorde innan jag kollapsade om jag var borta mera än en dag från jobbet. Det låter kanske för vissa inte så skadligt att besöka sitt jobb eller ha kontakt med sitt jobb när man har semester, Andra kanske tycker att varför skulle man ens vilja ha kontakt med sitt jobb när man har semester. För mig är det rent av skadligt att ha kontakt med jobbet när jag har semester, för jag faller väldigt lätt in i de gamla banorna igen. Jag är arbetsnarkoman. Jag var en sjuklig sådan,med ett sjukligt kontrollbehov.
Men på vägen till att bli frisk har livet gett mig insikter. Insikter om att det bara är jag själv som kan göra mig fri från mitt sjukliga beteende. Att jobba med mina ångesttankar och orostankar..tankar som när de är som värst bedövar hela min existens. När jag har mina attacker och är fullständigt ur psykisk balans ser jag inte klart ,jag ser inte verkligheten för vad den är. När attacken har lugnat ner sig kan jag till och med skratta åt mig själv, för att jag timmen innan har trott att allt skall ramla sönder. Detta är ju en del av mig, en del som jag kommer att leva med resten av livet. Det handlar om att acceptera och inte drar sig ner i fördärvet igen.
Mitt liv idag är en gåva, jag fick mitt liv tillbaka. Stora och fina saker är på gång i framtiden. Vi väntar vårt första barn och det sätter livet i en helt annan nyans. Ett litet ofött liv som vi snart välkomnar. Det ger en insikt om att man får bara en dag. Jag kan inte påverka vad som skall hända i framtiden och jag behöver inte göra det heller. Det är skönt att kunna ta in de orden. Det har tagit dessa två år att inse att jag behöver inte ha kontroll över allt.
/Andreas Denna blogg skrevs till tonerna av: Yiruma och skivan First love.
