Som sommaren.

Varje år när vintern har övergått till vår och man har börjat märka av vårtecken har jag varit som lyckligast. Jag har fått en känsla av hopp och glädje. I år när vårtecknen började visa sig så passerade dom mig helt obemärkt. Jag kände inte av något hopp eller någon glädje. Jag har alltid blivit som ett barn på julafton när vägarna har blivit bara och fåglarna har börjat sjunga. Denna vår tyckte jag att vägarna blev fula när de blev bara och fåglarnas sång var surare än de mest tondöva idoldeltagarna. Jag mådde helt enkelt så dåligt så jag kunde inte ens få vårkänslor.

Idag var jag en sväng till jobbet och via lägenheten och torkade lite damm. Och när jag körde in på idrottsområdet där jag jobbar och såg idrottsplanen så fick jag lite vår och sommar känslor..för första gången i år. Jag kände lite glädje. Även om ångesten bultade inombords över att jag befann mig vid jobbet. Efter fyra helvetesdagar gick det ändå helt okej att befinna mig vid jobbet i 5 minuter och ställa om min arbetsmail. Men efter det var det skönt att köra därifrån. Det är konstigt!! Måndag,Tisdag och igår kunde jag inte ens tänka på jobbet, Gjorde jag det så mådde jag så fruktansvärt illa så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men idag så var det bättre..till och med så att jag helt spontant kunde svänga intill jobbet. Väl där blev det jobbigt..men jag kunde åka dit utan att svänga om. Jag har märkt att efter dessa helvetesdagar så känner jag mig konstigt nog starkare och mycket lugnare, och kan ta itu med det som några dagar innan har varit traumatiskt. Måste dock erkänna att det var skönt att åka från jobbet och veta att jag inte behövde vara där. Kändes som jag åkte ifrån ångesten.

Nåväl..det var ju om våren och sommaren och avsaknaden om vårkänslor detta inlägg skulle handla om. Men det skenade iväg en aning.!!!Som det brukar göra ibland.

Men hur som helst..så har jag ändå försökt hjälpa till med att få vårkänslor. För en vecka sedan köpte jag nya kläder. För att pimpa upp det förfallna åbäket. Kanske inte så enkelt att pimpa upp en utbränd mjölsäck..som dessutom tappat sin form. Men här finns en bild på mina nya kläder och mitt försök till att se attraktiv ut. Känsliga ögon varnas.

Min nya tröja.

Hela underbara jag och hela min nya utstyrsel.



Det finns dom som har förundrats sig över att humorn finns där och att jag orkar hålla upp humöret trots allt det jag har gått igenom/går igenom. Jag kan säga som så att humorn finns inte där alla dagar. I början av veckan så var allt som heter humor och glatt och käckt humör borta med vinden. Men när jag kravlar mig upp igen så är humorn det första jag försöker hitta. Likaså när jag berättar om mina panikattacker. Jag tar fram humorn för att orka. Att skriva och dela av mig här i bloggen är en liten tröst till att jag för tillfället har en viss social fobi och inte kan umgås och röra mig ute som jag brukar och är van vid. Jag vill också berätta och dela av mig så att folk skall förstå..förstå att även den mest sociala och glada människan kan bli sjuk..och bli rädd för att synas.


/Andreas