Snart har det gått ett år sedan jag sprang i väggen ,totalkolapsade och nådde botten. Den 7 mars 2011 har blivit en milstolpe i mitt liv. Det efterkommande året har blivit ett år då jag har fått vända ut och in på mig själv, försökt hitta mig själv igen och hittat en väg ut ur det helvete jag själv satt mig in i och befann mig i många år(utan att vara medveten om det själv).
I dag inser jag att orsaken till att jag blev utbränd beror på att jag har anlag för att bli det och för att jag blev sjuk. Jag blev helt enkelt kontroll missbrukare samtidigt som jag var arbetsnarkoman. Jag är inte 100% frisk ännu..panikångesten och ångesten hålls borta med hjälp av mediciner och tankehjälp. Men ännu finns det sjuka tankesättet vad gäller prestation och värde av mig själv kvar. Det har jag märkt av denna vecka, Jag försöker att inte jobba mera än det jag skall men likväl blir arbetsdagarna för långa. Fast jag bestämmer mig kl 7 när jag kommer till jobbet att jag bara skall jobba 6 timmar idag dvs åka hem kl 13 så sitter jag likväl kvar på jobbet kl 14.30. För att: Det dyker upp uppgifter som i mina ögon är livsnödvändiga att fullfölja just den arbetsdagen. Jag kan absolut inte lämna dem till nästa dag. Men sedan när jag kommer hem så inser jag att jag tänker fel, jag vet om det själv. Men jag har ändå kommit en bit på vägen..jag vet nu att jag inte kan förändra världen, jag behöver inte klara allt och jag behöver inte vara tillgänglig 24/7.Men när jag får mina svackor så är jag där igen. Men som jag skrev det gågna året och allt som det har inneburit så har jag insett att jag inte vill haman där igen och det är det som stoppar mig från att hamna där igen. Jag har accepterat att jag kan få återfall resten av livet , det får jag leva med. Det är mitt handikapp. Men på något sätt har jag lärt mig att tycka om mig själv och öppet erkänna att jag har en sjukdom som jag aldrig kan bli fri ifrån. Men som rubriken säger..Man kan om man bara vill. Och jag vill..ibland för mycket och då blir jag för trött.
I kväll har jag och sambon firat goda vännen M som fyller 30. Han är en av de människor som bidragit till att jag är där jag är idag. Han fick mig att känna trygghet under den tid då jag mådde som sämst genom att vara en god vän.Tack M.
/Andreas
