Att lära sig...

Egentligen kan man ju tycka att det är en rikedom att man som vuxen fortfarande kan lära sig saker. För mig handlar det nu om att lära mig att vara aktiv, arbeta utan att bli stressad eller att få ångest. I går påbörjade ju mitt lilla möbelprojekt tillsammans med min systerdotter. Projektet går ut på att slipa bort den gamla ytan och sedan måla möblerna. Som i huvudsak består av bord. Och det är kul..det finns säkert de som frågar sig om det snurrar på allvar uppe i skallen på mig när jag tycker det är kul att sitta och slipa möbler. Men faktiskt så tycker jag det är roligt..det är roligt att kunna göra något utan att få ångest..att lugnt och sansat kunna utföra en arbetsuppgift. Det går dock ganska långsamt och jag hamnar att pausa men jag klarar av att göra något efter att ha vilat i över två månader. Jag gör detta lilla projekt för att långsamt kunna återvända till jobbet igen. Och det är det som kan kännas lite konstigt.. att man skall lära sig hantera saker igen som varit en självklarhet i många år. Men det är väl så vägen tillbaka skall vandras.

Jag kommer dock inte att bli till någon snickare..men konstigt nog är just därför det är roligt..jag gör något som jag egentligen varken kan eller har anlag till. Kanske det är just därför jag inte känner några krav eller någon ångest

Jag har mått bra de senaste dagarna, har fått vara fri från några värre ångest attacker. Jag har försökt att inte tänka på det som varit,jobbet eller på framtiden. Bara leva i nuet..vilket jag har varit värdelös på tidigare.Känns som om jag så småningom blir Andreas igen..fast jag tidvis har tvivlat starkt. Och jag kanske inte blir den Andreas man har varit van med..men förhoppningsvis en klokare och starkare Andreas.

Nu blir det att sova och jag antar att jag kommer att drömma om en slipmaskin och några bord. Vackert så :)

/Andreas