Att lära sig igen.

I bland, nu och då får jag en känsla av att mitt gamla jag, den friska Andreas som fanns för ett par år sedan dyker upp. Och de stunder som det händer, är stunder då jag mår riktigt bra. Samtidigt som det känns bra så blir jag nästan i panik..för att det känns så bra. För jag är rädd att jag i nästa sekund skall däckas av en attack och mista känslan av att vara glad Det är så konstigt att man kan känna så..Man borde ju inte bli rädd för att bli glad.Man borde ju glädjas över att man kan vara glad.

Överlag tycker jag att det börjar gå bättre och bättre, idag har jag dock kämpat lite med ångesten. Men till skillnad från för så kan nu jag ta mig igenom dagen fast jag lider av ångestattacker. Medicinen hjälper. Ännu lyser inte hela solen på mig , men några strålar skimrar. Fast jag mått lite illa idag, så har jag försökt få saker och ting gjorda..och en del har jag fått gjorda. Städat bilen,tvättat bilen,handlat mat, städat lägenheten samt tvättat kläder.Och så var jag ut på en liten länk. Detta är ju helt vardagliga saker, men det är saker som jag under 3 månaders tid efter att jag blev sjuk inte varit kapabel till..jag har inte kunnat ta initiativ till det , jag har helt enkelt inte orkat. Jag har inte klarat mig själv. Så det faktum att jag kan leva som en normal människa igen, med alla de sysslor ett hushåll innebär känns som ett stort steg. Ett steg till något som har varit en självklarhet i många år tills jag blev sjuk.

Hela den här tillfrisknande processen känns ibland som att lära sig leva igen. Och nu har jag chansen att lära mig leva igen, som en klokare människa och framför allt en människa som är sundare mot sig själv och hör på sig själv.

Nu har jag kommit till det första steget känns det som..det är några steg kvar innan jag är frisk och redo för att möta verkligheten med aktiv fritid och jobb.Men jag är bra på väg och lär mig nu att ta en dag i taget. Dagen då jag är frisk kommer då den skall komma.

/Andreas

En lugn midsommar.

Midsommaren har passerat lugnt men trevligt förbi för min del. Gårkvällen spenderades vid min bror och hans sambo.Fantastiskt god mat,dryck och trevligt sällskap samt musik. Allt från Lady Gaga till Roger Pontare och vidare till Magnus Uggla och Roy Orbison.

I dag har jag varit seg, trött och illamående, dock inte av går kvällens midsommar firande eftersom det gick lugnt till. Antagligen av lite biverkningar av medicinen och en allmänt sämre dag.

Nu ikväll har jag umgåtts min gode vän Robban som också var seg,trött och illamående :) Robban och jag har känt varandra så länge, så fast båda två sitter och stirrar i varsin vägg så kan vi ändå umgås. Vi förstår varandra oberoende humör eller känslotillstånd. Det blev en trevlig kväll..vi satt inte bara och "stirrade" i varsin vägg utan vi besökte också Korv Görans, och jag konstaterade att Jakobstad har ändrats en del sedan våra glansdagar i slutet av 90-talet. Och tur är väl att saker och ting ändras med tiden. Allt har sin tid,

Tack Robban för en trevlig kväll.
Jag och robban när jag var bestman på hans bröllop.

Hade tänkt bege mig ut på en liten kvällspromenad nu på sen kvällen eftersom kvällsluften här i Bennäs kändes så skön efter regnet. Men benen är för trötta..jag slöar på soffan i stället och kollar på James Bond tills John Blund anländer.

Hoppas ni alla har haft en skön midsommar och är välbehållna. :)

/Andreas.

Det viktigaste är att man är positiv.

Det är snart midsommar och vädret är uruselt.

Men det viktigaste är att man är positiv. I mitt fall:

* Jag mår överlag bättre än på länge.

*Jag har fått ha en bra dag.

*Jag har spenderat kvällen på fina tävlingar och umgåtts med trevligt folk.

*Jag har träffat en av mina bästa vänner och hans familj som jag inte träffat på länge.

Trots att vädret kanske inte blir det bästa SÅ VILL JAG ÖNSKA ER ALLA EN SKÖN MIDSOMMARHELG. Ta det lugnt och njut och umgås.

/Andreas

Grym väckning, spikmatta och trevligt sällskap.

Det är min dag i ett nötskal. Efter att ha sovit rätt bra i natt vaknade jag abrupt 06.30.När jag vaknade trodde jag först att jag vaknade av en ångestattack. Men jag vaknade till ljudet av en helsikes ostämd elgitarr som min granne på övre våningen hade dragit igång i den arla morgonstunden. Jag låg och vred mig i en halvtimme tills nerverna rök. Jag steg upp och riktade ett par karatesparkar i batterirören som går upp till grannens lägenhet.Ingenting hände.Så jag sparkade tills elgitarren tystnade,min för tillfället otränade lekamen fick mjölksyra på köpet. Dock hade jag blivit så upprörd av denna händelse att jag inte fick sömn med det samma fast oljudet tystnade. Utan jag fick ligga och söka sömnen ett tag.Till sist somnande jag och tydligen somnade jag så djupt så att jag inte hörde den egentliga väckningen som var inställd på 10.00 utan jag vaknade 12.00. Tack elgitarren.!!

Efter att ha stigit upp begav jag mig på lunch till mor och far. Efter den goda lunchen blev det dags för dagens pass på spikmattan. Idag blev det en hel timme på mattan och jag lyckades att slappna av.Det var otroligt skönt.

På eftermiddagen återvände jag till lägenheten och fick besök av min gamle studiekompis och gode vän Magnus. Vi har inte träffats på länge och hade mycket att prata om, strax efteråt kom en annan god vän Mike.Så nu har vi suttit här i lägenheten och haft en trevlig kväll.Tack till er båda för en trevlig kväll.

Det var min dag i ett nötskal.Har mått lite sämre idag mot vad jag har gjort de senaste dagarna , men det kommer ju sådana dagar också. De senaste dagarna som jag har mått bra så har jag ibland blivit orolig eftersom jag har mått så bra. Jag har helt enkelt inte varit van att må så bra som jag har gjort. Imorgon skall jag besöka psykologen 9.30. För två veckor sedan var jag på mitt senaste besök. Och det har hänt saker sedan dess. Då mådde jag så dåligt så jag knappt kunde uttrycka mig, jag skakade mest. Nu två veckor senare tror jag att psykolog besöket går smidigare..Tack vare bland annat medicinerna.


I morgon är det dags för tävling här i Bennäs igen. Denna gång är det de årligen återkommande Falken games.Jag siktar på att infinna mig om jag mår bra.Falken games har varit en av mina favorittävlingar under tävlingssommaren. Både som idrottare och tränare.Bilden nedan är från Falken Games 2008 då jag sprang 400 meter. Jag är längst till vänster.

Är glad över att jag klarar av att befinna mig bland folk igen. Det är dock svårt ännu och jag är på min vakt hela tiden när jag befinner mig på tex sportplanen.Är lite rädd för att drabbas av en panikattack, men jag märker att jag klarar det bättre och bättre hela tiden.

Imorgon kväll kommer en av mina äldsta och bästa vänner Robban hem på midsommarbesök. Vi har inte träffats på ett halvt år. Ett efterlängtat återseende.


Se framåt emot en trevlig midsommarhelg.


/Andreas

Spikmattan.

Jag har fått som råd på vägen under min väg tillbaka att hitta en metod för att kroppen skall lära sig slappna av. Zoonterapi,akupunktur och taktil är de förslag jag har fått. Men ännu har jag inte tagit steget ut att pröva på några av dessa. Men jag läste om att spikmattan skall vara bra för en trött kropp och en kropp som inte riktigt kan slappna av. Så jag testade på det idag. Jag var först ut på en liten promenad och sedan låg jag i 20 minuter på spikmattan.För att riktigt koppla av så hade jag "no stress" musik i öronen. Jag försökte verkligen. Men ..det pickade ju!!! Visst var det skönt efteråt men man måste väl lära sig slappna av förrän spikmattan börjar ge resultat.

Den pickande spikmattan.

För övrigt så mår jag mycket bättre nu. Det känns som att vardagen blir lättare och lättare för varje dag som går. Ångesten har hållit sig lugnare och jag orkar ta itu med vardagen. Vilket är så skönt och befriande så att det bringar tårar i mina ögon. Känns som att det äntligen börjar vända. Ännu har inte de anti-depressiva riktigt börjat värka och man vet ju inte hur kroppen reagerar sedan , men det känns som att det bara blir bättre hela tiden. Orken finns inte riktigt ännu..men jag har blivit gladare och det känns skönt.

/Andreas.

Helgen kom och gick..

som alla andra helger. En lugn och trevlig helg har jag haft. Jag har mått illa och varit trött, men mycket piggare och varit på mycket bättre humor än vad jag har varit på länge. Kanske medicinerna börjar ge sin verkan snart.

Idag sov jag länge innan jag satte mig i bilen och besökte mor och far och fick avnjuta en god söndagslunch, efteråt blev det en liten powernapp på familjens soffa.Jag har tydligen fått som vana att invadera folks soffor med mina powernappar när jag är på besök. I går var det brosans soffa idag blev det föräldrarnas.

Efter min powernapp så tittade vi gemensamt på friidrott på tv. Lag-Em från Stockholm. Synd bara att inte lag-em från turkiet visades i tv, där Finland deltog. Måste bara lyfta fram Jonathan Åstrands(If kraft) fantastiska 200 meters lopp på 20.50 som han blev tvåa på i turkiet under dagens tävlingar. Nu är det inte långt till Tommi Hartonens finska rekord 20.47. Fantastiskt Jonathan.

När jag körde hem från föräldrarnas så passade jag på att ta en vända via staden för att utföra ett Kela ärende. Man kan faktiskt utföra ett sådant fast det är söndags och stängt. Det sparar mest på ett instabilt huvud att sätta kela blanketten i deras postlucka när det är stängt istället för att gå in med den när det är öppet. Nu får jag då bara hoppas att den kommer dit den skall.

En ny vecka på antågande. En vecka då kära mor skall firas på sin 65 års dag och lite annat skall utföras. Tänkte också kolla in några friidrottstävlingar. Och sedan blir det midsommarfirande till helgen Känns som om jag är på rätt väg nu. Jag kan ju åtminstone se framåt fast det ibland känns för jävligt. Känns som om jag trots allt kommer ur det här. Ännu skall jag inte ropa hej..men roligt att se att man börjar må bättre.

En trevlig ny vecka tillönskas er alla.

/Andreas

Försöker så gott det går.

Jag har fått många frågor på hur jag mår nu? och svaret är: Jag försöker så gott det går. Hela jag är lite i kaos,vissa stunder så känns det rent ut sagt helvetiskt och jag har ingen lust att göra något överhuvudtaget. Medans det ibland känns bättre.

Idag har varit en sådan dag då jag har fått försöka så gott det går. Morgonen var seg, likaså förmiddagen men mot eftermiddagen besökte jag trevliga vänner och hade en fin eftermiddag. Tack Å&T.

I går besökte jag för mig den första friidrottstävlingen för denna sommar. Pga min sjukdom så har jag tagit paus från att vara tränare på obestämd tid. Men mitt intresse ligger ju fortfarande i hur mina adepter klarar sig. Dock velade jag ett par gånger innan jag styrde kosan mot sportplanen igår. Och jag stod en stund utanför porten innan jag efter djupa andetag gick in. Jag var stel i kroppen när jag vandrade bland folkmassan inne på planen och alla bekanta ansikten som log och hälsade så kändes på ett konstigt sätt främmande. Men efter att jag hade befunnit mig ett tag på planen så slappnade jag av. Vissa stunder kunde jag känna glädjen igen och fick en känsla av att det var som förr. Men ganska snabbt hann det ikapp mig och jag konstaterade att det är en bit kvar. Men det var skönt att få känna lite glädje åtminstone. Och adepterna var duktiga och gjorde riktigt fina prestationer.

Det var skoj att träffa alla idrottsvänner och adepterna igen. Idrotten är något jag har saknat så att det har gjort ont, och det har funnits stunder då jag har gråtit över att jag inte har kunnat befinna mig där jag brukar på somrarna för att jag har mått så dåligt. På planen. Men nu kunde jag ju det. Jag kommer att ta det lilla lugna nu i sommar men jag kommer tillbaka.:)

Efter en ändå bra dag så blir det en lugn kväll. Befinner mig hos mor och far och tar det lungt. Jag känner på mig att det blir en tidig kväll ikväll bara jag får tag i sömnen.

Fredagskvällen till ära dricker jag bubbelvatten och äter ost och vindruvor. My kind of fredagsmys. :)

Ha en trevlig fredagskväll.

/Andreas

Steg för steg.

Jag är trött idag. Försökte aktivera mig lite med mina möbler idag men efter att ha slipat ca 10 minuter mådde jag så illa och var så yr att jag helt enkelt konstaterade att idag skall jag inte slipa möbler.

Jag satte mig i soffan istället med datorn famnen och chillade. Jag brukar avsky ordet chilla, för jag har alltid tyckt att det har varit lika med att vara lat. Något jag själv nu får öva mig på att vara. Jag har inget val.Nu gäller det att höra på kroppen och göra det som kroppen och knoppen tillåter. Jag låter ju åtminstone klok..det är ju sedan en annan sak att uppfylla de orden också.

Nu skall jag titta på friidrotts klipp..jag håller på och kollar på kvinnliga 400 meters lopp från början av 80-talet. Kan lugnt säga att det känns overkligt att se en kvinna springa 400 meter på 47,7 sekunder och sedan lätt trippa runt på ett ärevarv. Jag har själv avverkat banvarvet på 54 sekunder och besökt buskarna efteråt full av mjölksyra. Men jag skyller på att jag var manlig långdistanslöpare och inte kvinnlig östtysk 400 meters löpare på 80-talet.

Steg för steg nu så blir nog det här bra.

/Andreas

Det tar tid att vänja sig.

Har känt mig trött och lite frånvarande sedan jag började med mina mediciner i Fredags. Lite små biverkningar har jag märkt av de anti-depressiva medicinerna men inget värre än så länge. Ångestmedicinen som jag skall ta vid behov gör att jag avtrubbas en aning , men jag får sova på nätterna. Och det är total lycka. När jag ser tillbaka på de senaste åren är det länge sedan som jag somnat in nästan med detsamma och sedan fått sova djupt och vara relativt utvilad på morgonen. Som sagt jag blir lite dåsig just nu och det är svårt att säga hur bra medicinerna verkar , eftersom jag ätit dem så kort tid. Det tar ju ett tag innan de anti-depressiva börjar verka.

Men jag är tacksam över att jag till sist insåg att jag behövde medicin, jag var länge envis och tänkte att jag skulle klara mig utan. Men nu inser jag att jag kanske hade varit i behov av medicinerna långt tidigare. Men det är lätt att vara efterklok.

Det kändes som en lättnad när jag satt vid apoteksdisken i fredags och fick medicinerna. Samtidigt som jag var sårbar inombords, förvirrad men ändå lättad.Jag hade kämpat emot så länge, kämpat emot ångesten och illamåendet. Tänkt att psykologisk hjälp och bearbetning skulle hjälpa mig tillbaka. Att jag skulle klara det på egen hand..som jag alltid skall bevisa att jag kan. Men denna gång kunde jag inte klarar det själv. Jag behövde hjälp. Och vad är det för fel på det egentligen? Varför skall det vara så svårt att visa sig svag och be om hjälp?. Hjälpen har funnits överallt av familjen och vänner..inser jag nu. Men jag har delvis kanske varit för stolt att se den och ta emot den men också en fighter som trott på att ensam är stark. Men ensam är inte alltid stark..det är bara en dålig kliche. Speciellt när man mår riktigt dåligt.

Jag är oehört tacksam över de människor som stått vid min sida och bara funnits där och varit förstående.

Jag trodde att jag vid ett tidigt skede hade accepterat det skedda,genom att ta det för va det var. Samtidigt så bedövade jag en del av illamåendet med att träna ,hitta på aktiviteter och trodde att jag började må bättre. Men det var en fasad, en fasad jag byggde upp för att jag ville bli frisk.Och säkert kan det hjälpa att få bort tankarna och illamåendet genom att vara aktiv och på det sättet rensa tankarna. Men när man innerst inne är så svag och mår så fruktansvärt dåligt så tränger det bara bort det..det försvinner inte. Det packar bara på. Men det är först nu som jag accepterat på riktigt.Efter att jag fick en andra smäll som fick mig att vakna upp ur en vardag där jag vandrade kring som en vålnad.Det gick inte längre. Nu kan jag högt säga att jag blev utbränd,fick ångest, panikångest och blev deprimerad och behövde medicin. Jag blev sjuk helt enkelt.

Som jag sagt tidigare så är jag otroligt tacksam över det stöd jag fått genom bloggskrivandet. Ett stort tack till er alla som läst och gett respons. Tyvärr är det aningen avancerat att kommentera här på bloggen och jag har ännu inte fått det att fungera så att alla kan kommentera. Det vore kul att veta vem som läser och få mera respons och kanske råd av de som har gått igenom samma sak. Ni kan gärna skicka mail forsman9@hotmail.com eller kommentera på Facebook.

Solen börjar så småningom skymta.



/Andreas

Trött..men på rätt väg.

Har haft en trevlig helg med fina människor. Jag har bara tagit det lugnt, njutit av värmen och varit ute på sjön. Har också sovit otroligt bra de två senaste nätterna..de ångestdämpande medicinerna har gjort mig lugn. Det är många år sedan jag har somnat in med detsamma jag har lagt ner huvudet, och obeskrivligt skönt att inte ha en massa tankar surrandes i huvudet hela tiden. Medicinerna gör mig trött och det kommer antagligen att vara några jobbiga veckor innan de anti-depressiva medicinerna börjar ge sin verkan. Men det är på rätt väg nu.

Jag kommer att ta en liten paus från bloggandet nu eftersom jag är så trött och det är ansträngande att skriva just nu. Men jag återkommer när jag är piggare igen.

/Andreas

En ny dag.

Efter de senaste dagarnas fruktansvärda illamående är jag otroligt trött. Kulmen av illamåendet kom i torsdags när jag trodde att det höll på och tog slut på riktigt. Det kändes så. Det var nog bara en panikångest attack som gick över till sist men jag blev rädd mig själv. Då insåg jag själv att jag helt enkelt inte klarade av vardagen utan medicinsk hjälp.

Varje dag har varit en plåga och det har inte funnits något ljus. Jag har skrattat mellan varven men jag har inte varit glad..då jag har varit glad har jag blivit ledsen för att jag vetat att jag inte varit glad på riktigt. Minsta lilla sak har blivit så stor när ångesten kommit på, det som egentligen inte varit något problem har blivit till världens största problem just då och det har känts som att det absolut inte gått att lösa det.. det har känts så hopplöst.

Allt detta har jag känt från och till ända sedan jag blev sjuk, men med psykologens hjälp och olika övningar så har jag kunnat bearbeta och bemästra dessa känslor till en viss del. Men nu gick det inte längre. När jag ringde till läkaren i Torsdags så var jag så skakig så att jag fick sitta på marken för att inte falla ihop, livet kändes bara meningslöst.

Igår fick jag min sjukskrivning förlängd till 31.7 och efter det tar jag 2 veckor semester, så går det som det skall så börjar jag jobba 15.8. MEN..Blir jag inte frisk så börjar jag inte jobba FÖRRÄN JAG ÄR FRISK.

Läkaren skrev ut anti depressiva mediciner samt ångestdämpande. Jag känner mig lugnare nu och kan känna att det är en ny dag..kanske inte en bra ny dag..men det känns åtminstone som en ny dag.

I dag så skall jag umgås med dom närmaste och bara ta det lungt, det ger mig styrka.

Tack till er alla som läser och ger mig stöd just nu. Det betyder otroligt mycket.<3

/Andreas

Hur länge orkar man?

Jag trodde inte att jag skulle bli så trött och må så psykiskt dåligt som jag gör nu. Jag har försökt att hålla skenet uppe men nu orkar inte mungiporna ens försöka dras upp på ett äkta sätt. Det är tungt nu. Var till psykologen i morse och efter det försökte jag få läkartid till min läkare, men det var svårt att få tid med detsamma så jag fick telefon tid med läkaren i morgon.

Har tänkt att vila,tid, bearbetning och psykologisk hjälp skulle göra mig frisk och att jag skulle lämna medicinering utanför. Men nu inser jag själv att jag inte kommer framåt. Jag klarar inte av det här utan medicinsk hjälp. Och det blir olidligt att gå runt och må så här dåligt. Det är inget liv.

Min högsta önskan är att bli frisk igen,men nu känns det långt borta oändligt långt borta.Förhoppningsvis får ja hjälp i morgon.

Det är mörkt nu..men kanske det blir ljusare igen.

/Andreas

En någolunda vanlig dag.

Det har jag haft idag.En helt vanlig dag i den vardag jag lever i nu. Dagen började med ett besök till sunds trädgård,jag och far var bärhjälp åt mor som köpte blommor. Och det var inte lite blommor. Jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle hjälpa henne att plantera blomstren. Men där tyckte jag dock att det räckte med blomster för min del. Inne vid sunds trädgård blev jag allt yr av alla blommor..så många blommor och så många färger på en samma gång är för mycket för mitt huvud. Men det är inget konstigt.. även innan jag blev sjuk hade jag svårt för blomster. När vi stod i blomhavet och mor ivrigt sökte bland blommorna..tänkte jag för mig själv..tänk om jag en dag gifter mig med en blom tokig kvinna!!!!jag släppte kvickt tankarna på att gifta mig och blomster och tittade ut genom de stora fönsterrutorna mot den blåa himlen för att få bort tankarna. Jag har lär mig att göra så när jobbiga tankar dyker upp. Och blomster/giftas tanken var en sådan tanke.

Efter det oändliga blomsterhandlandet hade jag som tänkt nästan lovat att hjälpa till med planteringen. Men då blev jag trött..seriöst så blev jag faktiskt trött så jag tog en power napp som skulle vara i 30 minuter men den varade i 4 timmar. Jag vaknade och var ännu dödstrött. Det räckte med en timmes besök vid sunds trädgård så blev jag golvad av trötthet. Egentligen är det väl inte så konstigt..säg vilken kar som inte blir golvad av en timmes besök vid en blomsterhandel. Även om min trötthet beror på att jag är sjuk. Men i allafall...blommor gör en trött. Men mor fick sina blommor och de betyder mycket för henne så besöket var väl värt.

När jag vaknade tog det som det tar för mig att vakna när jag försökt sova bort min trötthet ca 2 timmar att vakna till liv. Kvällen spenderade jag med att torka lite damm i lägenheten och gå ut på en liten kvällspromenad. En kvällspromenad som ledde mig efter de vägar som jag under det senaste åren många gånger har gått med tunga ben och nedsänkt huvud..utan att ens märka att benen var tunga och huvudet nersänkt. Jag gick förbi jobbet och kalla kårar gick genom kroppen. Men jag kunde styra dem men det var skönt att få gå vidare.

Efter länken satt jag en stund på balkongen och njöt av den sköna värmen, men myggen var lite väl närgångna. Skönt dock med riktig värme, imorgon har det ju lovats varmt. Nu blir det att söka sig till sängs..trots min 4 timmars powernapp idag så är jag ändå trött. Skall sova i lägenheten i natt ..ensam. Någonstans måste man börja och fast ångest känslorna kommer så måste de bekämpas. Jag kämpar vidare. Det är ju här jag vill bo. Och med tiden kommer jag att kunna göra det,men jag och ångestdemonerna kanske måst fajtas lite först.

/Andreas

Solen skiner även i skogen.

Det blev en utfärd till bockabron i kiisk nu ikväll tillsammans med min bror och hans fästmö. En utfärd som satt helt perfekt. Jag rekomenderar ett besök till den ny renoverade bockabron. Det är balsam åt själen och hjärnan att befinna sig där.Åtminstone om man är trött och nere.

Vägen till bockabron.

Sebastian och Jenny på väg till bockabron.

Vi försökte få kontakt med fågeln som befann sig inne i trädet, men den ville inte ställa upp på fotografi.

Nybyggd rastplats vid bockabron.

Den nya bockabron.

Saftpaus.:)

Jag var säker på att vi var vittnen till en raketuppskjutning och min bror menade att det var ett ufo. :)

Men det visade sig vara något så tråkigt som ett rea plan!!!!

Vandringen tillbaka.

En riktigt Trevlig kväll!

/Andreas

Och sommaren den kom!

Jag har haft en liten bloggpaus på några dagar. Det har varit en liten sämre vecka denna vecka. Jag har varit trött och mått dåligt. Det har känts rent av omöjligt denna vecka. Det har funnits dagar denna vecka som jag inte riktigt vetat åt vilket håll framåt har varit. Dagar då jag vridit mig av ångest i sängen, jag har haft panikångest attacker och varit så fruktansvärt trött. Redan ordet jobb eller annan aktivitet har fått mig att darra.

Men nu mot helgen blev det bättre. Gårdagen var riktigt bra. Umgicks med goda vänner hela dagen och det fick mig att må bättre.

Jag vet faktiskt inte vad denna veckas illamående har berott på..om det är en del av processen eller om det beror på att min sjukskrivning närmar sig sitt slut?. En sjukskrivning som jag själv kommer att ta initiativ till att förlänga. Det går inte att börja jobba 15.6. Jag är ännu för förvirrad och svag och redan att tänka på jobb får mig att känna panik.När jag mår bättre , som igår till exempel så känner jag mig som en nästan normal människa. En människa som nästan klarar av att leva livet. Men att ta in aktivitet i livet är ännu svårt. Och det gör mig olycklig. Jag kan ibland känna en otrolig längtan till att komma tillbaka till ett vanligt liv. Och ibland blundar jag och hoppas att när jag öppnar ögonen igen så skall allt vara som vanligt .Att detta bara är en dålig mardröm. Men det är inte det , utan det är verklighet, en verklighet som jag aldrig kunnat föreställa mig hur den skulle vara. Och bra är väl det att man inte på förhand vet vilket öde som kommer att möta en. Men trots att läget är som det är och jag i bland är så trött på denna berg och dalbana och denna helvetiska trötthet, så tänker jag inte gräva ner mig eller ge upp. Ordet ge upp finns inte ens i min vokabulär. Sommaren som nu har kommit kommer att bli en annorlunda sommar. Men detta blir en sommar då det handlar om att komma tillbaka. En sak vet jag säkert att jag aldrig kommer att glömma vår vintern/våren och sommaren 2011. Både på gott och ont. Allt har sin tid.

Jag önskar alla en skön söndag..njut av solen. Det skall jag göra.

/Andreas

Ljudet av regnet som faller på taket.

En trött dag idag. Tröttheten fortsätter. Tydligen har jag varit för aktiv under de senaste dagarna. Men det blir så när jag mår bättre och då ser jag inte var gränsen går. Jag är tydligen inte riktigt utvilad ännu. De senaste dagarnas aktiviteter har inte varit till synes så betungande , speciellt inte för en frisk människa. Men för en utbränd människa som är trött in i själen så har det varit för mycket. Så nu blir det att vila lite igen för att komma på benen igen.

Så nu ligger jag på soffan och njuter av ljudet av regnet som faller på taket.Det är mysigt och det känns helt okej att vara lat och trött en dag då det regnar.



/Andreas