En erfarenhet rikare.

När jag var som mest sjuk och låg och vred mig i ångest och ville bara bort från denna värld så sa min mor till mig att " Andreas när detta är över så kommer du att vara en erfarenhet rikare och vara glad att detta hände". I den stunden ville jag strypa min egen mor för att hon sade något sådant, jag minns att jag låg och kall svettades och skakade och kände hur tårarna rann ner för mina kinder och tänkte " hur kan min egen mamma säga något sådant, varför skulle jag bli rikare av detta helvete".

Senast idag blev jag påmind av att min mamma hade rätt i det hon sade. Jag satt på jobbet och jobbade med bokningarna och plötsligt insåg jag att jag var inne i samma tankebana som jag var innan jag kollapsade. Jag fick panik till en början och blev rädd över att jag hade hamnat in i detta helvete igen. Men så förstod jag vad jag höll på med och lämnade mitt kontor och gick ut. När jag kom ut kände jag av att panik känslorna tog tag i mig. Nu förstod jag att jag inte skulle gå tillbaka till kontoret och fortsätta med arbetsuppgifterna som jag alltid gjorde innan, utan nu tog jag en paus istället och gick på en promenad och andades lugnt. Promenaden ledde mig till en kollega som har gått igenom samma sak som mig och hon kunde se hur jag mådde och jag fick lätta mig. Tack A. Tack vare att jag har blivit en erfarenhet rikare så kunde jag avstyra det osunda tankesätt som höll på att överfalla mig idag. Så min mor hade rätt. Helvetet jag fick gå igenom gjorde mig en erfarenhet rikare och jag är glad att det hände. För det kan hindra mig att hamna i samma skit igen.

Jag vill säga till dem som mår dåligt för tillfället och inte tror på någon framtid eller tror att det inte blir bättre. Det blir bättre fast det inte känns så och ni blir en erfarenhet rikare och ni kommer att få kämpa men tids nog ser ni ljuset igen. Jag trodde inte att jag skulle göra det, men jag gjorde det.

Tack Mamma och Pappa för ert enorma stöd under tiden när jag var som sjukast, tack vare er kom jag tillbaka. Jag älskar er.

/ Andreas

Nystart.

Dagarna går och tiden med den. Mycket har hänt den senaste tiden. Jag har gjort val som skall få mig att må bättre..vissa av valen har inte varit lätta att ta. Men jag har lämnat en del bakom mig och med det lämnade också en del jobbiga minnen och traumatiska saker i det förflutna.

Det tog ont i själen att ta en paus som tränare och lämna adepterna..men pausen var välbehövlig för mig och det bästa för alla parter för tillfället.

Det var vemodigt att städa ur den lägenhet jag har bott i 2,5 år och flytta..men det betydde samtidigt att jag flyttade ihop med min älskling och samtidigt fick lämna den lägenhet vars väggar och golv var inpräntade av ångest och oro.

Det har varit smärtsamt att komma tillbaka till jobbet och inte kunnat jobba som vanligt..men det har betytt att jag har hamnat att lyssna på mig själv, och ta lite i taget.

Det är inte lätt börja om på nytt när man är mitt i livet, men i mitt fall var det den stora räddningen att jag hamnade att göra det. Jag är på väg att börja må bra och har börjat känna känslan av att vara lycklig. Jag är ännu sjuk och får ta dagen som den kommer, och jag kommer att vara märkt för livet. Men jag är ändå tacksam över att allt detta hände, det fick mig att vakna.

Panikångesten och ångesten har hållit sig någorlunda i shack under den den senaste tiden..visserligen vaknar jag med ångesttankar varje morgon men bara jag kommer i gång så släpper de. Det värsta just nu är att jag inte kan äta på morgonen..antagligen pga ångesttankarna. Jag vill äta men det går inte. En helt ny erfarenhet för mig som alltid ätit som en häst på morgnarna. Nåja tids nog ger det väl med sig.

Ännu har jag problem att äta i offentliga utrymmen där det är mycket folk..då uppstår panik känslan och jag slevar i mig maten i racertempo..vilket betyder att magen inte tycker om det.

Och för att ännu ta upp några bestående problem så kan jag ju nämna denna oändliga tröttheten..den känns som kronisk trötthet. Energin fattas. Jag blir trött för minsta lilla. Det goda i den kråksången är att jag inte har något problem med att sova.Jag sover som en liten bebis. Fast jag sover 2-3 timmar efter att ha jobbat 3 timmar så sover jag utan problem 9 timmar på natten. Batteriet är inte laddat.

Nåja..det jag vill säga är att en nystart är påbörjad..jag lider ännu av men från min utbrändhet,men som kommer att följa mig resten av livet. Men jag lär mig hela tiden att leva med dem. De mörka tankarna som nästan tog mitt liv i somras är borta. Tack vare mediciner,psykologisk hjälp och att kvinnan i mitt liv kom in i min mörka vardag. <3

Jag har lärt mig nu att ta det lilla lugna och att allt behöver inte vara 100% perfekt i alla situationer. He dåger äntå!

/Andreas

Livet

Ännu en arbetsvecka är till ända. En arbetsvecka som har varit som en berg och dalbana.Vissa stunder har det känts bra och i andra stunder har det känts rent ut sagt för jävligt. Jag är väldigt energilös för tillfället och för mycket ansträngning tar kol på kroppen. Ibland vill jag bara sparka i väggar och säga fula ord för att få ut min ilska över att jag inte orkar som förr. Jag kan bli otroligt förbannad över mig själv att jag inte orkar som förr.Men samtidigt vet jag att det är av en orsak att jag inte orkar. Och av den orsaken måste jag ta det lugnt för att inte hamna i samma helvete igen. Så därför jobbar jag de 40% som jag skall jobba månaden ut. Det går helt okej att jobba 40% men när uppgifterna hopar sig och stressen blir för stor så kommer den där hemska känslan i bröstet. Den där känslan som fick mig att sprattla som en fisk på golvet den 7 mars, och sedan bidrog till att mitt liv förändrades. Känslan som i medicinsk form heter panikångest. Något jag kommer att få leva med livet ut. En känsla som jag nu kan hantera någorlunda, fast det nästan knäcker mig när det uppstår.

Det är inte lätt att bli sjuk, det är inte lätt att behöva acceptera att man är märkt för livet. Men samtidigt sker allting av en anledning. Skulle jag inte ha kollapsat den 7 mars skulle jag inte sitta här idag på en väg att bli friskare.

Jag är tacksam över att jag har klarat mig så pass bra som jag gjort, med tanke på hur illa däran jag har varit. Jag har fått lyckan att träffa kvinnan i mitt liv som ser mig som den person jag verkligen är. Som kan ge mig kärlek utan att behöva säga det i ord utan genom att bara finnas där. Jag älskar dig Heidi.

Fast det ibland blåser motvind i livet, så är ändå livet värt att leva.


/Andreas

En dag i sänder.

En lugn söndag är det idag.Heidi är i jobb och jag och hunden åkte till mor och far på mat och lite bus. Veckan har gått lite upp och ner. Jag har mått lite sämre och haft mera ångest. Orsaken är antagligen att jag inte tål stress och så fort det blir för mycket så säger hela mitt väsen till. Jag jobbar ännu 40% och fortsätter med det ännu.

Jag tog beslutet efter lite tänkande och ansåg att det var bäst på det sättet.Jag var ännu inte helt redo för att ta mig an full tid och det ansvar och alla de många arbetsuppgifter det innebär. Det känns lite som att det inte är själva arbetstiden som gör mig trött utan det är just ansvaret och att hålla koll.Det vore lite enklare om det enbart var ett område och en arbetsuppgift att hålla reda på. Men en dag i sänder så ser man vad som händer.

För övrigt är den en del förändringar som kommer att ske.Förändringar som är nödvändiga och som kommer att göra mig gott. I övrigt trivs jag med livet. Jag har hittat henne jag vill leva med och det gör mig lycklig.

Helgen har varit trevlig, trevlig samvaro med fina människor och god mat.

Nu blir det lite bus med hunden.:)

/Andreas

Tids nog.

Tredje veckan i jobb är avklarad. På något sätt känns det bra. Jag är visserligen trött och det är som att de arbetsuppgifter som tidigare gick som smort nu går i slowmotion. Men jag klarar av att jobba. Jag jobbar ännu en vecka på 40% så får vi se hur jag mår då.

Känns också skönt att ha någorlunda kontroll över ångestdemonerna, de överfaller mig med jämna mellanrum men nu kan jag mota dem och ta makten över dem. Jag får ta till dramatiska metoder ibland, men jag klarar av att hantera dem.

Veckan överlag har varit bra. Har haft flera intressanta möten under veckan och även fått en del aha upplevelser ,börjar inse att det är meningen att man skall lära sig så länge man lever. Och det är väl det som gör livet intressant att leva. Under de senaste åren i mitt liv har jag nu insett att det inte alltid är medvind, motvinden kan blåsa hårt ibland också. Under tiden som löpare lärde jag mig att man blev löpstark att löpa i motvind på träning. Och likaså är väl livet, man blir starkare av att leva i motbind ibland. Sedan är det ju förstås en fördel att man får hjälp av lite medvind för att komma vidare, Och det är just den känslan jag börjar få nu att medvinden börjar kännas i min rygg. För första gången på flera år börjar jag känna riktig glädje igen. Jag njuter av att kunna känna den känslan igen. Äkta glädje.

När det gäller den kroppsliga orken finns det en del att jobba på ännu. Jag har besökt simhallen två gånger denna vecka.På måndagen simmade jag 300 meter med nöd och näppe idag blev det 350 meter. Det är ovant att inte kunna köra på för fullt som tidigare.Men en trött kropp går inte att stressa.


Helgen blir lugn och skön.. Mys med älsklingen när det finns tid till. Hon jobbar nämligen hela helgen. Men hunden och jag skall ut på äventyr. :)

/Andreas