Man brukar ju säga att allt har en mening eller att allt det som händer ,händer av en orsak. När jag tänker tillbaka på det som hänt mig och det jag har gått igenom det senaste halvåret, så kan jag skriva under att allt har en en mening.
För tillfället mår jag bra..bättre än jag gjort på länge. Jag är inte frisk ännu och jag har mina ångest svackor, men jag kan hantera dem nu när de kommer. Livet känns ljust. En underbar människa och en liten hund har kommit in i mitt liv. <3 Jag vet nu att det finns en framtid..och det som har varit svårast att tänka på..JOBBET..Känns nu avsevärt mycket lättare att tänka på. Jag tar det dock lugnt på alla plan och stressar inte fram något. Det kommer när det kommer..jag försöker att njuta av livet.Och för första gången på många år så tror jag att jag vet hur man gör när man njuter av stunden och av livet.
Ha en bra dag allihopa.:)
/Andreas
tisdag 19 juli 2011
fredag 15 juli 2011
What a day.
Vilken dag. Många roliga saker har hänt idag. Jag är glad. :)
En trevlig eftermiddag med trevligt sällskap, ett trevligt besök , ett trevligt samtal. Lycka.
Jag börjar förstå nu att leva i nuet och ta vara på det som finns.
/Andreas.
En trevlig eftermiddag med trevligt sällskap, ett trevligt besök , ett trevligt samtal. Lycka.
Jag börjar förstå nu att leva i nuet och ta vara på det som finns.
/Andreas.
Det rullar på!
Det känns bättre och bättre för var dag nu. Visst har jag mina svackor och jag orkar ännu inte det jag borde orka utan hamnar att ta vilopauser för att orka med en hel dag..men nu vet jag hur jag skall ta mig ur dessa svackor och det bästa av allt ,jag tvivlar inte längre. Nu är jag säker på att jag blir frisk. Ännu för en månad sedan vågade jag inte tro det. Jag var helt säker på att jag aldrig mera skulle kunna umgås med folk, att jag aldrig skulle må bra igen eller att jag skulle kunna leva ett normalt liv. Jag trodde att livet var slut, att jag inte hade något mera att hämta på detta jordklot. Att jag skulle få leva resten av livet som en zombie, om jag överhuvudtaget skulle leva.
Räddningen var medicinen..den gav mig livet tillbaka. Under de två senaste dagarna har jag spenderat kvällarna på Friidrotts-Dm i Jakobstad. Två trevliga kvällar och jag har känt mig lugn och trygg..dock har det varit glest med folk och inga stora folkmassor som har fått mig att gå i paniktillstånd. Men det som är det viktigaste just nu..jag klarar av att umgås med folk igen. Jag måste skynda långsamt..jag vet..men det går framåt.
Denna dag har varit bra..lite jobb vid systers villa på förmiddagen ,friidrott nu på kvällen samt lite kvalitetstid med en fin människa som bra avslutning på dagen.
De prestationer som gjordes under kvällens tävlingar var bra. Ett stort grattis till er alla för fina prestationer.Ett extra stort grattis till Emilia och Cecilia som sprang strålande lopp på 400 meter och förbättrade sina rekord.Strongt.
Nu blir det att avsluta och ta natt.
/Andreas
Räddningen var medicinen..den gav mig livet tillbaka. Under de två senaste dagarna har jag spenderat kvällarna på Friidrotts-Dm i Jakobstad. Två trevliga kvällar och jag har känt mig lugn och trygg..dock har det varit glest med folk och inga stora folkmassor som har fått mig att gå i paniktillstånd. Men det som är det viktigaste just nu..jag klarar av att umgås med folk igen. Jag måste skynda långsamt..jag vet..men det går framåt.
Denna dag har varit bra..lite jobb vid systers villa på förmiddagen ,friidrott nu på kvällen samt lite kvalitetstid med en fin människa som bra avslutning på dagen.
De prestationer som gjordes under kvällens tävlingar var bra. Ett stort grattis till er alla för fina prestationer.Ett extra stort grattis till Emilia och Cecilia som sprang strålande lopp på 400 meter och förbättrade sina rekord.Strongt.
Nu blir det att avsluta och ta natt.
/Andreas
måndag 11 juli 2011
Värme,glädje och mycket spring.
Det har helgen innehållit. En helg som spenderades i Tusby på Stafett-Fm. Ett Fm som blev en stor framgång för IK Falken. 5 Medaljer = 3 Guld,1 Silver och 1 Brons.
Här på bilden Falkens damer och herrar som stod för medaljerna.
Jag är glad att jag besökte årets stafett-fm. Jag var osäker till en början om jag skulle orka och klara av det. Men efter lite funderande så tog jag beslutet att åka med. Jag inledde försiktigt med att endast befinna mig halva dagen på sportplanen den första tävlingsdagen. När jag kom till sportplanen på lördagen, så kändes det lite konstigt. För en gångs skull var jag på sportplanen utan att vara idrottare eller tränare. Jag var där som en vanlig åskådare. På samma gång som det kändes skönt så kändes det också förvirrande. De senaste åren så har jag antingen varit nervös för min egen del som aktiv eller för andras som tränare. Nu var jag inte nervös överhuvudtaget. Mycket på grund av de mediciner som jag äter, som toppar av vissa "känslor". Bara det att vara på sportplan och inte vara nervös var en helt ny erfarenhet för mig. Jag är glad att jag klarade av hela helgen,på söndagen befann jag mig på planen hela dagen. Visst, det blev jobbigt ett tag under gårdagen, när läktaren fylldes av folk då fick jag gå undan för att inte gripas av panik. Jag spenderade resten av dagen på de övriga områden på sportplanen. Det gick bra det också.Som tur är ju en sportplan relativt stor.
För en tid sedan fick jag rådet att jag borde ta en paus från idrotten, minst på ett år. När jag fick det rådet blev jag ju så klart fundersam. Och funderade om jag skulle följa rådet eller hjärtat. Jag följde hjärtat..jag kan inte leva utan idrotten. Det är ju friidrotten jag har levt för under många år. Så klart har familjen och flickvänner och vänner haft prioritet 1 men utöver det så är friidrotten det som varit mitt liv. Och jag kände verkligen det under helgen, under de månader jag har varit borta så har jag saknat det som friidrotten har att ge. Gemenskapen, glädjen och framför allt alla de fina idrottsvänner jag har. Det var otroligt roligt att få träffa alla igen. Och jag känner att så småningom vill jag tillbaka. Hur det kommer att se ut och i vilken utsträckning får tiden utvisa. Samma sak är det med jobbet. Jag känner att jag är på väg tillbaka, men vet ej ännu exakt när jag kommer tillbaka.
--------------------------------------------------
Jag har varit en zombie idag..resandet tog på krafterna och det blev sent innan jag var hemma i natt. Men det är det värt. Min bror ringde och väckte mig halv 12. Och funderade om jag ville hänga med till fäboda. Jag följde med..det var skönt att ligga på stranden det blev till och med ett dopp. Men när jag kom hem blev det en powernapp som dock avbröts av det oväder som plötsligt härjade utanför mitt fönster.
Jag vill ännu gratta alla falken löpare för era fantastiska insatser. Ett stort grattis även till alla andra Sfi lag. Ett stort tack till er alla för en fantastisk helg.
/Andreas
Här på bilden Falkens damer och herrar som stod för medaljerna.
Jag är glad att jag besökte årets stafett-fm. Jag var osäker till en början om jag skulle orka och klara av det. Men efter lite funderande så tog jag beslutet att åka med. Jag inledde försiktigt med att endast befinna mig halva dagen på sportplanen den första tävlingsdagen. När jag kom till sportplanen på lördagen, så kändes det lite konstigt. För en gångs skull var jag på sportplanen utan att vara idrottare eller tränare. Jag var där som en vanlig åskådare. På samma gång som det kändes skönt så kändes det också förvirrande. De senaste åren så har jag antingen varit nervös för min egen del som aktiv eller för andras som tränare. Nu var jag inte nervös överhuvudtaget. Mycket på grund av de mediciner som jag äter, som toppar av vissa "känslor". Bara det att vara på sportplan och inte vara nervös var en helt ny erfarenhet för mig. Jag är glad att jag klarade av hela helgen,på söndagen befann jag mig på planen hela dagen. Visst, det blev jobbigt ett tag under gårdagen, när läktaren fylldes av folk då fick jag gå undan för att inte gripas av panik. Jag spenderade resten av dagen på de övriga områden på sportplanen. Det gick bra det också.Som tur är ju en sportplan relativt stor.
För en tid sedan fick jag rådet att jag borde ta en paus från idrotten, minst på ett år. När jag fick det rådet blev jag ju så klart fundersam. Och funderade om jag skulle följa rådet eller hjärtat. Jag följde hjärtat..jag kan inte leva utan idrotten. Det är ju friidrotten jag har levt för under många år. Så klart har familjen och flickvänner och vänner haft prioritet 1 men utöver det så är friidrotten det som varit mitt liv. Och jag kände verkligen det under helgen, under de månader jag har varit borta så har jag saknat det som friidrotten har att ge. Gemenskapen, glädjen och framför allt alla de fina idrottsvänner jag har. Det var otroligt roligt att få träffa alla igen. Och jag känner att så småningom vill jag tillbaka. Hur det kommer att se ut och i vilken utsträckning får tiden utvisa. Samma sak är det med jobbet. Jag känner att jag är på väg tillbaka, men vet ej ännu exakt när jag kommer tillbaka.
--------------------------------------------------
Jag har varit en zombie idag..resandet tog på krafterna och det blev sent innan jag var hemma i natt. Men det är det värt. Min bror ringde och väckte mig halv 12. Och funderade om jag ville hänga med till fäboda. Jag följde med..det var skönt att ligga på stranden det blev till och med ett dopp. Men när jag kom hem blev det en powernapp som dock avbröts av det oväder som plötsligt härjade utanför mitt fönster.
Jag vill ännu gratta alla falken löpare för era fantastiska insatser. Ett stort grattis även till alla andra Sfi lag. Ett stort tack till er alla för en fantastisk helg.
/Andreas
fredag 8 juli 2011
Stafett-Fm.
Om några timmar åker jag iväg till Tusby för att tillbringa helgen på stafett-fm. Det känns lite pirrigt, eftersom jag har varit borta ett tag från friidrotten, det här blir ett litet steg tillbaka till det som alltid har legat nära mitt hjärta. Nämligen friidrotten och löpning. Exakt för ett år sedan kändes det också pirrigt inför stafett-fm, men då av lite andra orsaker. Då ordnade vi stafett-fm på hemmaplan i Bennäs. En upplevelse som man sent skall glömma.
I år åker jag med som supporter, blir bra att bara sitta på läktaren för en gångs skull.På samma gång känns det lite konstigt att inte vara med som tränare och att inte ha en massa laguppställningar i huvudet. Det blir en riktigt intressant helg, speciellt ur SFI synvinkel.
Jag önskar er alla en skön helg.
/Andreas
I år åker jag med som supporter, blir bra att bara sitta på läktaren för en gångs skull.På samma gång känns det lite konstigt att inte vara med som tränare och att inte ha en massa laguppställningar i huvudet. Det blir en riktigt intressant helg, speciellt ur SFI synvinkel.
Jag önskar er alla en skön helg.
/Andreas
onsdag 6 juli 2011
Nya möjligheter.
Ett tag sedan jag har skrivit.Tog en liten paus för att orden inte har funnits den senaste tiden. Inte av någon negativ orsak utan mera av en positiv anledning. Jag har helt enkelt börjat må bättre. Jag har börjat se ljuset, livet börjar vara roligt att leva igen,jag börjar orka ta mig an vardagen och ta initiativ. Nu börjar jag våga säga högt att medicinen faktiskt fungerar. Jag känner att jag har fått tillbaka mitt liv.Men det är nu som jag också börjar inse hur dåligt jag har mått och att jag har mått dåligt mycket längre tillbaka i tiden än vad jag själv har trott.
Jag är inte heller längre rädd för framtiden, utan nu kan jag se på framtiden full av nya möjligheter. Jag vet att de mörka molnen kommer att dyka upp men nu vet jag hur jag skall ta mig an dem. Det kommer att vara kämpigt ännu, men nu är jag säker på att jag tar mig igenom det här. För har jag klarat av de 4 senaste helvetesmånaderna så klarar jag allt.
Jag läser vad jag har skrivit här ovan och konstaterar att jag låter över religös eller löjligt tacksam över livet.Men jag är faktiskt tacksam över väldigt lite nu just..redan bara att kunna gå ut och inte få ångest känns som en lotto vinst, en stor befrielse.
/Andreas
Jag är inte heller längre rädd för framtiden, utan nu kan jag se på framtiden full av nya möjligheter. Jag vet att de mörka molnen kommer att dyka upp men nu vet jag hur jag skall ta mig an dem. Det kommer att vara kämpigt ännu, men nu är jag säker på att jag tar mig igenom det här. För har jag klarat av de 4 senaste helvetesmånaderna så klarar jag allt.
Jag läser vad jag har skrivit här ovan och konstaterar att jag låter över religös eller löjligt tacksam över livet.Men jag är faktiskt tacksam över väldigt lite nu just..redan bara att kunna gå ut och inte få ångest känns som en lotto vinst, en stor befrielse.
/Andreas
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)