Andreas och de flåsiga kilometrarna.

Jag har försökt förtränga allt vad träning och motion heter den senaste tiden. Pga alla panikattacker och allt illamående har jag inte ens haft lust att tänka tanken att röra på mig. Men ärevarvs pappren som kom på posten för en vecka sedan började blänga mera och mera argt på mig. Det var som pappren nästan skrek att "rör på dig gubbe". Så jag begav mig på en 4 kms länk idag..Det var 4 synnerligen flåsiga kilometrar. Jag sprang med en km-fart på 7 min/km och pulsen låg mellan 170-180. Men jag sprang 4 km utan att sätta mig vid dikskanten och tjuta som ett litet barn över att min löpning mest påminner om en skjuten älgtjurs desperata försök att fly in i skogen. Det ser inte vackert ut och det går i slowmotion. Men det går framåt.

Innan jag blev utbränd kunde jag aldrig tro att både kroppen och knoppen skulle ta så stor skada av att man blir för trött. När det gäller kroppen så blev den totalt kraftlös och det känns som om att all den kondition och all den styrka jag hade en vecka innan jag kollapsade plötsligt har försvunnit. Det har visat sig att kroppen tog skada av att jag krampade men läkaren menade också att orsaken till att kroppen är så trött nu och att konditionen är på botten beror på att tröttheten har gett sig i uttryck när jag "gav" upp och erkände att jag var utbränd. Kroppen fick helt enkelt bli trött för första gången på många år.

Men nu får jag ta lite i taget. Jag vet att löpningen är en bisak och att fast jag inte ens skulle kunna springa i framtiden så är det en liten sak. Huvudsaken är att jag lever och kan leva i övrigt ett normalt liv. Men samtidigt så tror jag att mitt lilla projekt att förbättra konditionen hjälper mig att sträva framåt.

När jag hade sprungit ca 1,5 km och pulsen var skyhög och jag började se smågubbar så tänkte jag på en god vän. Min gode vän Robban skall springa sitt första halvmaraton i morgon och jag tänkte att skall han springa 21 km så måste jag ju klara av 4 ynkliga kilometrar. Varje gång tanken på att stanna dök upp tänkte jag på honom och jag bet ihop. Jag är ytterst imponerad av min gode vän. Han har aldrig utövat uthållighetsidrott tidigare och har nu tränat hela vintern och skall springa sitt första halvmaraton. Härligt Jag tycker det är roligt när folk väljer att börja träna och springa långlopp. Som före detta tävlingslöpare så brinner jag ju för löpning i alla former. Och nu när jag själv kämpar men en km fart på 7/min km så är det roligt att följa med när någon annan gör en fin prestation. Stort lycka till i morgon Robban. Det kommer att gå som smort. :)

/Andreas