Its been a while

Det har gått lite tid sedan jag senast skrev. Mitt senaste inlägg skrevs i Juli. Sedan Juli har det hänt flera saker på flera olika fronter. Saker som påverkat mig som människa och individ. Jag kraschade en andra gång i september, dock mycket mildare än i Mars 2011. Denna krasch golvade mig men jag kunde ta mig upp ur den , men den var välbehövlig för den var en varningsklocka som klämtade i rättan tid. Orsaken till kraschen var att jag hamnade fel igen, jag lät demonerna styra. Men tack vare att jag föll så hamnade jag att stirra in i demonens öga och välja om jag ville välja hans väg eller den väg där min älskade fru stod med en bebis i sin mage och vår älskade dotter bredvid sig. Jag valde självklart min älskade familj. Jag förstod innan det var försent att jag hamnade att sakta ner. Och jag gjorde det.

Den 19 november föddes vår älskade och efterlängtade son Wiggo. Ibland när jag sitter i vardagsrummet med Wiggo i famnen och hans stora syster Milja sitter bredvid och beundrar sin lillebror får jag knipa mig i armen. Jag får känna efter, är det verkligen sant. Har jag verkligen gått denna väg sedan Mars 2011? Då jag låg på botten och trodde att mitt liv hade nått sitt slut, grät över att jag levde i den tron att jag aldrig skulle klara av att skaffa familj. Att jag aldrig skulle få känna den underbara känslan att bli far. Nu när jag berikats med det två gånger, så räcker inte orden till. Det dryper av kliche , men det är tacksamhet jag känner och välsignelse. Att jag sedan får dela allt detta med min bästa vän och den vackraste kvinnan på jorden är den största av de välsignelser en människa kan berikas med.


Jag har lärt mig än en gång att livet är skört och att det är bara jag och åter igen jag som har ansvar över hur jag mår.

/Andreas