Jag har haft en helt okej dag idag. Känslomässigt har det varit som en berg och dalbana som det alltid är efter en tuffare period. Men jag hade en trevlig stund i staden med mina föräldrar. Vi åker gemensamt intill staden med jämna mellanrum för att jag skall vänja mig med kaoset i staden. Staden Jakobstad är ju i och för sig inte någon storstad men för min trötta hjärna är oljudet som uppstår i stadskärnan påfrestande. Och idag gick det helt okej, men jag känner mig som en utomjording när jag rör mig ute bland folk. När vi gick vid ett av stadens varuhus idag kändes det som om att folket omkring mig gick och tittade på mig och tänkte snart får utomjordingen ett utbrott och löper amok på hela varuhuset. Med utbrott syftar jag på mina panikattacker. Så klart tänkte inte medmänniskorna vid varuhuset på det sättet, men det är den känslan jag får. Samtidigt är jag väl rädd för att jag skall få panik. Men denna gång lyckades jag nästan hålla mig i skinnet. När vi kom till kassakön som i mina ögon var oändligt lång blev jag med det samma osäker..men jag ställde mig snällt i kön. Efter en stund flöt barnaskriken, de stressade mammornas åthutanden åt sina barn, kärringarnas skratt och allt sorl i hop till en ångestsoppa. Men jag höll mig lugn och meddelade mina föräldrar att jag går ut. Jag gick lugnt och sansat ut och stod med huvudet svängt mot varuhusets vägg och tog lugna andetag. Efter en stund konstaterade jag : att gå inne i varuhuset gick bra, men att stå i kassakön blev för mycket, bättre lycka nästa gång och jag kunde jag gå in igen..men jag satte mig på en bänk och väntade på mina föräldrar och agerade igen utomjording för att göra fredagsförmiddagen mera spännande åt stadens pensionärer som fredagshandlade.
Efter varuhus vistelsen kröp hungern på och vi bestämde oss för att äta pizza vid koti pizza. Det gick bra.Förvånansvärt bra. I det avseendet är det ju inte konstigt..eftersom jag alltid tyckt om mat. Men i det avseendet att jag inte löpte amok på hela pizzerian så gick det ju bra att jag satt och åt lugnt och stilla. Skall påpekas att vi var de enda matgästerna. Men hur som helst. Det var ju mycket folk på utsidan som kunde fått mig att flippa ,men jag satt där lugnt och harmoniskt och åt min pizza.
När jag kom hem och hade tagit min dagliga powernapp så inledde jag en för mig ny " psykologisk" metod som vi gick igenom vid psykologen igår. Den kallas grubbel stunden. Och den går ut på att jag skall sitta 20 minuter per dag och lista upp alla de saker som plågar mig och som oftast leder till ångest. När jag listat upp alla grubblerier skall jag dela in dem i "kan påverka" och " kan inte påverka". Sedan skall jag ta alla kan påverka grubblerier och lista upp dem i prioriteringsordning. Sedan skall jag gå igenom och prata med mig själv om dem. När de 20 minuterna har gått så skall jag avsluta sessionen och så är det färdigt grubblat för dagen. Kommer grubblerierna tillbaka så skall jag hänvisa till listan och be grubblerierna att vika hädan. Jag gjorde det här för första gången idag och jag känner att detta kräver lite övning, men det tömde hjärnan en aning ,vilket var skönt.
Detta är första steget till att reda upp hjärnan så att den inte skall arbeta på högvarv hela tiden och jag skall kunna undvika att få mina ångest och panikattacker. Jag känner lite att jag kanske skulle ha behövt börja med det här tidigare. Men det är nu..först efter 3 månader som jag är redo för det. Och huvudet måste redas upp förrän jag kan börja tänka på jobbet igen. Förrän jag kan ta in nya sunda grubblerier så måste de gamla osunda rensas bort. Tydligen så har en utbränd hjärna svårt att rensa bort grubblerier.
Är det någon som har erfarenhet av liknande metoder typ grubbel stunden? Om det finns någon som har prövat på det av er som läser så får ni gärna höra av er. Vill i inte kommentera offentligt så går det bra att skicka privat på min mail forsman9@hotmail.com.
I morgon är det dags att fira en av systerdöttrarnas examen. Skall bli kul.Det är roligt att vara morbror åt tre fina syskonbarn. Med anledning av att jag är en "utomjordning" för tillfället så är det lite spännande för mig själv. Men å andra sidan de som befinner sig där vet vad jag lider av och har vant sig vid att jag ibland kanske hamnar att ta lite extra luft( det betyder dock inte att jag har börjat röka) utan att jag emellanåt hamnar att gå undan och andas.
Nåväl.."va ska int e taa se för gubbi".
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar