måndag 2 maj 2011

Hur mår du? Jag mår apa.

Efter att ha känt mig lugn och harmonisk i nästan en vecka, med små svackor mellan varven har denna måndag varit en riktig skitdag. Natten var jobbig jag vaknade med jämna mellanrum och mådde illa och hade ångest. Jag vaknade mitt i natten av den mardröm som plågade mig de första veckorna. Jag drömmer att jag håller på och kvävs och väcks av panikångest. När jag vaknade i morse vaknade jag till en sådan dag som jag inte har haft på flera veckor. En dag då ångestkänslan är konstant och ljuset lyser med sin frånvaro. Jag var till staden idag på några ärenden och utmanade ödet genom att gå in till ett varuhus. Redan när jag kom in blev det jobbigt, efter några minuters kämpande var jag tvungen att gå ut. Jag fick tungt att andas, samtidigt som hjärtat gick i racertempo. Det var bara att gå ut. När jag kom ut lättade det hela lite, men jag fick en sju helvetes huvudvärk. Som tur hade jag mor och far med mig.

En dag som denna känns allt hopplöst. Det som en gång var min vardag känns väldigt avlägset. När jag mår som jag mår idag så kan jag inte se mig själv instruera idrott åt en grupp på 20 personer, gå in i en sal med 400 gäster och agera värd eller att vara den som glatt utför kundservice. Något jag en gång gjorde utan att blinka. Jag vet dock att detta hör till den process jag håller på och går igenom. Men med handen på hjärtat så kan jag lugnt säga att det är det vidrigaste jag någonsin har upplevt.

På onsdag skall till läkaren igen och senare följer en ny tid till psykologen. Jag är glad att jag får den hjälp jag behöver.

Men jag accepterar att denna dag är som den är och försöker stå ut med detta helvetiska illamående och hoppas att morgondagen är bättre.


Nu har jag tagit en värktablett och skall försöka sova bort huvudvärken.


/Andreas

3 kommentarer:

  1. Det måste väl ha och få ta sin tid. Hoppas bloggandet hjälper också. :)

    SvaraRadera
  2. Kämpa vidare!För varje dag som går har du hunnit en dag längre. Ge det tid!

    SvaraRadera
  3. Madeleine: Jo det måste få ta sin tid och i ibland känner jag att det gärna får göra det , bara jag skulle slippa åt må så dåligt. Men nu är ju inte alla dagar som den här..tack och lov. Bloggander hjälper :)

    Allt och lite till: Tack!

    SvaraRadera