Efter min urladdning i förra inlägget och tack vare alla de fina kommentarer jag fick på det, så tog jag mig samman igår och besökte jobbet. Det var första gången sedan jag blev sjuk..första gången på sex veckor. Det var med skakiga ben som jag steg ur bilen och gick mot dörren till den byggnad jag jobbar i. När jag kom in så skakade jag som ett asplöv och fick en klump av panik i bröstet. Jag gick in i mitt kontor och jag blev olycklig, jag hade svårt att behärska mig. Men jag tog ett djupt andetag och tänkte...Nämen för i h-lvete Andreas nu får du ändå skärpa dig. Jag" drog upp snorn" och gick ur mitt kontor. Jag hörde att städerskorna hade matpaus på övervåningen så jag bestämde mig för att gå dit..och då släppte paniken lite. Jag kände mig lugnare. Jag gick in i kafferummet och det gick till min förvåning helt bra. Visserligen hade jag en olustig känsla under hela tiden jag var där men jag klarade av det. Jag var dock skakig när jag sedan satt i bilen från jobbet och det var skönt att komma därifrån. Men nu har jag åtminstone kommit över den tröskeln.
Så nu kan jag åtminstone gå in i den byggnad jag jobbar i, det tog 6 veckor. Men det betyder väl att det behövde ta 6 veckor. Nu får det ta den tid det tar tills jag kan börja jobba.
/Andreas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar