Det har varit en jobbig dag idag. Jag vaknade i morse med väldigt låg puls och rytmstörningar som har stört mig hela dagen. Det har med andra ord inte varit någon lyckad dag varken fysiskt eller psykiskt. Och det är dagar som denna som får en att förstå att vägen jag har att vandra ännu är väldigt lång.
På tal om att gå ..så försökte jag bege mig ut på en 4 kilometers promenad. Men jag fick gå de 4 kilometrarna på ren och skär vilja. Halvvägs fick jag sätta mig vid vägkanten och återhämta mig av att jag blev så yr. När jag satt vid vägkanten försökte jag lyda psykologens råd och tänka på trevliga saker när det känns svårt. Jag satt där på vägkanten och tänkte på fågelsången och de snöfria vägarna. Men jag såg inget positivt varken i fågelsången eller de bara vägarna. Det var bara en sådan dag idag. En dag då inte ens uppenbara vårtecken fick mig att känna glädje. Och jag som alltid brukar jubla åt vårtecken.
Men det skall väl vara så här i denna process jag håller på och går igenom. Det gäller att se framåt och hoppas på att morgondagen är en bättre dag.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar