Att lära sig igen.

I bland, nu och då får jag en känsla av att mitt gamla jag, den friska Andreas som fanns för ett par år sedan dyker upp. Och de stunder som det händer, är stunder då jag mår riktigt bra. Samtidigt som det känns bra så blir jag nästan i panik..för att det känns så bra. För jag är rädd att jag i nästa sekund skall däckas av en attack och mista känslan av att vara glad Det är så konstigt att man kan känna så..Man borde ju inte bli rädd för att bli glad.Man borde ju glädjas över att man kan vara glad.

Överlag tycker jag att det börjar gå bättre och bättre, idag har jag dock kämpat lite med ångesten. Men till skillnad från för så kan nu jag ta mig igenom dagen fast jag lider av ångestattacker. Medicinen hjälper. Ännu lyser inte hela solen på mig , men några strålar skimrar. Fast jag mått lite illa idag, så har jag försökt få saker och ting gjorda..och en del har jag fått gjorda. Städat bilen,tvättat bilen,handlat mat, städat lägenheten samt tvättat kläder.Och så var jag ut på en liten länk. Detta är ju helt vardagliga saker, men det är saker som jag under 3 månaders tid efter att jag blev sjuk inte varit kapabel till..jag har inte kunnat ta initiativ till det , jag har helt enkelt inte orkat. Jag har inte klarat mig själv. Så det faktum att jag kan leva som en normal människa igen, med alla de sysslor ett hushåll innebär känns som ett stort steg. Ett steg till något som har varit en självklarhet i många år tills jag blev sjuk.

Hela den här tillfrisknande processen känns ibland som att lära sig leva igen. Och nu har jag chansen att lära mig leva igen, som en klokare människa och framför allt en människa som är sundare mot sig själv och hör på sig själv.

Nu har jag kommit till det första steget känns det som..det är några steg kvar innan jag är frisk och redo för att möta verkligheten med aktiv fritid och jobb.Men jag är bra på väg och lär mig nu att ta en dag i taget. Dagen då jag är frisk kommer då den skall komma.

/Andreas