Ett tag sedan jag har skrivit.Tog en liten paus för att orden inte har funnits den senaste tiden. Inte av någon negativ orsak utan mera av en positiv anledning. Jag har helt enkelt börjat må bättre. Jag har börjat se ljuset, livet börjar vara roligt att leva igen,jag börjar orka ta mig an vardagen och ta initiativ. Nu börjar jag våga säga högt att medicinen faktiskt fungerar. Jag känner att jag har fått tillbaka mitt liv.Men det är nu som jag också börjar inse hur dåligt jag har mått och att jag har mått dåligt mycket längre tillbaka i tiden än vad jag själv har trott.
Jag är inte heller längre rädd för framtiden, utan nu kan jag se på framtiden full av nya möjligheter. Jag vet att de mörka molnen kommer att dyka upp men nu vet jag hur jag skall ta mig an dem. Det kommer att vara kämpigt ännu, men nu är jag säker på att jag tar mig igenom det här. För har jag klarat av de 4 senaste helvetesmånaderna så klarar jag allt.
Jag läser vad jag har skrivit här ovan och konstaterar att jag låter över religös eller löjligt tacksam över livet.Men jag är faktiskt tacksam över väldigt lite nu just..redan bara att kunna gå ut och inte få ångest känns som en lotto vinst, en stor befrielse.
/Andreas
Kul att höra att det går åt rätt håll. :)
SvaraRadera