En ny dag.

Efter de senaste dagarnas fruktansvärda illamående är jag otroligt trött. Kulmen av illamåendet kom i torsdags när jag trodde att det höll på och tog slut på riktigt. Det kändes så. Det var nog bara en panikångest attack som gick över till sist men jag blev rädd mig själv. Då insåg jag själv att jag helt enkelt inte klarade av vardagen utan medicinsk hjälp.

Varje dag har varit en plåga och det har inte funnits något ljus. Jag har skrattat mellan varven men jag har inte varit glad..då jag har varit glad har jag blivit ledsen för att jag vetat att jag inte varit glad på riktigt. Minsta lilla sak har blivit så stor när ångesten kommit på, det som egentligen inte varit något problem har blivit till världens största problem just då och det har känts som att det absolut inte gått att lösa det.. det har känts så hopplöst.

Allt detta har jag känt från och till ända sedan jag blev sjuk, men med psykologens hjälp och olika övningar så har jag kunnat bearbeta och bemästra dessa känslor till en viss del. Men nu gick det inte längre. När jag ringde till läkaren i Torsdags så var jag så skakig så att jag fick sitta på marken för att inte falla ihop, livet kändes bara meningslöst.

Igår fick jag min sjukskrivning förlängd till 31.7 och efter det tar jag 2 veckor semester, så går det som det skall så börjar jag jobba 15.8. MEN..Blir jag inte frisk så börjar jag inte jobba FÖRRÄN JAG ÄR FRISK.

Läkaren skrev ut anti depressiva mediciner samt ångestdämpande. Jag känner mig lugnare nu och kan känna att det är en ny dag..kanske inte en bra ny dag..men det känns åtminstone som en ny dag.

I dag så skall jag umgås med dom närmaste och bara ta det lungt, det ger mig styrka.

Tack till er alla som läser och ger mig stöd just nu. Det betyder otroligt mycket.<3

/Andreas