Jag trodde inte att jag skulle bli så trött och må så psykiskt dåligt som jag gör nu. Jag har försökt att hålla skenet uppe men nu orkar inte mungiporna ens försöka dras upp på ett äkta sätt. Det är tungt nu. Var till psykologen i morse och efter det försökte jag få läkartid till min läkare, men det var svårt att få tid med detsamma så jag fick telefon tid med läkaren i morgon.
Har tänkt att vila,tid, bearbetning och psykologisk hjälp skulle göra mig frisk och att jag skulle lämna medicinering utanför. Men nu inser jag själv att jag inte kommer framåt. Jag klarar inte av det här utan medicinsk hjälp. Och det blir olidligt att gå runt och må så här dåligt. Det är inget liv.
Min högsta önskan är att bli frisk igen,men nu känns det långt borta oändligt långt borta.Förhoppningsvis får ja hjälp i morgon.
Det är mörkt nu..men kanske det blir ljusare igen.
/Andreas
Det blir ljusare igen. Medicinerna fungerar riktig bra. Jag har varit djupt deprimeread och fick mediciner o dom hjälpte. Jag fick äta dom ganska länge men dom hjälpte. Leva bara en dag o imorgon är det annan dag.
SvaraRaderaJag tanker pa dig. Kan inte ens ana hur tufft du maste ha det, men jag hoppas det blir battre snart. Efter morker brukar det ju komma solsken:) ta hand om dig
SvaraRaderaSippe: Vi ska hoppas det blir ljusare. Tack för din kommentar
SvaraRaderaJohanna: Tack..Hoppas du har det bra dit långt borta :) Sköt om dig.