Dagarna går och tiden med den. Mycket har hänt den senaste tiden. Jag har gjort val som skall få mig att må bättre..vissa av valen har inte varit lätta att ta. Men jag har lämnat en del bakom mig och med det lämnade också en del jobbiga minnen och traumatiska saker i det förflutna.
Det tog ont i själen att ta en paus som tränare och lämna adepterna..men pausen var välbehövlig för mig och det bästa för alla parter för tillfället.
Det var vemodigt att städa ur den lägenhet jag har bott i 2,5 år och flytta..men det betydde samtidigt att jag flyttade ihop med min älskling och samtidigt fick lämna den lägenhet vars väggar och golv var inpräntade av ångest och oro.
Det har varit smärtsamt att komma tillbaka till jobbet och inte kunnat jobba som vanligt..men det har betytt att jag har hamnat att lyssna på mig själv, och ta lite i taget.
Det är inte lätt börja om på nytt när man är mitt i livet, men i mitt fall var det den stora räddningen att jag hamnade att göra det. Jag är på väg att börja må bra och har börjat känna känslan av att vara lycklig. Jag är ännu sjuk och får ta dagen som den kommer, och jag kommer att vara märkt för livet. Men jag är ändå tacksam över att allt detta hände, det fick mig att vakna.
Panikångesten och ångesten har hållit sig någorlunda i shack under den den senaste tiden..visserligen vaknar jag med ångesttankar varje morgon men bara jag kommer i gång så släpper de. Det värsta just nu är att jag inte kan äta på morgonen..antagligen pga ångesttankarna. Jag vill äta men det går inte. En helt ny erfarenhet för mig som alltid ätit som en häst på morgnarna. Nåja tids nog ger det väl med sig.
Ännu har jag problem att äta i offentliga utrymmen där det är mycket folk..då uppstår panik känslan och jag slevar i mig maten i racertempo..vilket betyder att magen inte tycker om det.
Och för att ännu ta upp några bestående problem så kan jag ju nämna denna oändliga tröttheten..den känns som kronisk trötthet. Energin fattas. Jag blir trött för minsta lilla. Det goda i den kråksången är att jag inte har något problem med att sova.Jag sover som en liten bebis. Fast jag sover 2-3 timmar efter att ha jobbat 3 timmar så sover jag utan problem 9 timmar på natten. Batteriet är inte laddat.
Nåja..det jag vill säga är att en nystart är påbörjad..jag lider ännu av men från min utbrändhet,men som kommer att följa mig resten av livet. Men jag lär mig hela tiden att leva med dem. De mörka tankarna som nästan tog mitt liv i somras är borta. Tack vare mediciner,psykologisk hjälp och att kvinnan i mitt liv kom in i min mörka vardag. <3
Jag har lärt mig nu att ta det lilla lugna och att allt behöver inte vara 100% perfekt i alla situationer. He dåger äntå!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar