Ljuset.

Efter ett halvår som varit turbulent och ibland olidligt att ta sig igenom börjar det ljusna. Jag börjar känna att pusselbitarna håller på att lägga sig på sina rätta platser. Det som varit omöjligt börjar nu vara möjligt, det som har varit skrämmande är nu mindre skrämmande.

Små saker som jag tidigare inte sett är nu min vardag, små saker som gör livet värt att leva. Jag mår bra, fast jag ännu har mina svackor. Men jag har accepterat det som har hänt och lärt mig att hantera den situation jag befinner mig i och kommer att befinna mig ännu ett tag.

För en tid sedan träffade jag en fantastisk människa som blev mera än en vän. En människa som såg mig, fast jag var sjuk och mådde dåligt. Tack Heidi för att du finns i mitt liv.<3

För exakt 3 månader sedan trodde jag att mitt liv var över, jag ansåg mig vara slut som människa och att jag inte hade något mera att hämta här. Nu vet jag att jag har det. Jag vill tacka för allt stöd jag har fått och alla som har bett för mig. Det betyder mycket.

N vet jag att det finns en väg tillbaka, den kommer att vara krokig och det kommer att blåsa hårt igen, men nu vet jag att jag kommer tillbaka.

/Andreas