Sista steget!

"Det sista steget till att bli frisk är att sluta med sin medicin" Den raden läste jag på nätet för inte så länge sedan. Och det tål att funderas på. Jag anser ju att man kan vara "frisk" fast man äter medicin. Det kan ju vara så att medicinen håller en frisk,

Jag håller på och trappar ner med min antidepressiva medicin just nu, en medicin som jag ätit sedan 15 Juni 2011. Orsaken till att jag tagit beslutet att trappa ner för att sedan sluta med mina mediciner är att jag känner att jag är redo för att försöka nu. Jag mår bättre och jag tycker att jag har grepp om mig själv och min sjukdom. Men såklart är jag medveten om att jag aldrig kommer att kunna styra det tankesätt jag har helt och hållet. Det ligger i mina anlag och det är något som kommer att finnas hela livet. Men jag får acceptera och leva med det samtidigt som jag måste vara vaksam så att det inte spårar ur igen. Jag ligger ständigt i farozonen och så kommer det att förbli.

De mediciner jag har ätit har jag varit nöjd med. Jag var ju till en början mycket skeptisk till att äta psykmedicin. Men efter att jag sommaren 2011 hade nått botten och var så illa däran så att jag gick runt och tänkte på att avsluta mitt liv. Så väcktes jag ur en bubbla och insåg att den anda utvägen var att äta medicin i kombination med akut psykologhjälp. Och det är den kombinationen som har hjälpt mig att komma dit jag är idag. Samt ett stort jävlar anamma. Det är inte bara en eller två timmar jag har lagt på att öva,repetera och fundera ut nya tankesätt för min hjärna.

Jag får ofta frågan vad jag anser om psykmediciner VS andra icke medicinska alternativa metoder.Mitt svar: Jag anser att man behöver ta medicin om man inte med andra metoder tex: psykologisk hjälp eller andra kognitiva metoder kan ändra sitt tankesätt eller sin psykiska ohälsa. Det pratas ju väldigt mycket om att psykmediciner för med sig väldigt mycket otrevligt såsom biverkningar, förändrad personlighet osv. Jag personligen har inte haft några stora biverkningar. När det gäller personlighets förändringar så har jag märkt av det i den mån att jag blev avtrubbad. Avtrubbad på det sättet att jag inte kan visa känslor. Jag kan känna sorg i bröstet men jag kan inte gråta(vilket jag hade lätt med tidigare) jag kan känna glädje men jag kan inte skratta hjärtligt(vilket jag också hade lätt med tidigare)
Sedan är det ju stor skillnad på vilken medicin man äter och vilken styrka det är på den.

När det gäller alternativa metoder såsom naturmedicin så har jag ingen erfarenhet. Men jag är skeptisk till naturmedicin när det gäller att bota psykisk ohälsa.

Till sist så vill jag säga åt de som känner att de borde ta medicinsk hjälp men tvivlar. Om ni verkligen behöver det så vänta inte, jag väntade lite för länge och tänkte få betala ett väldigt högt pris för det, nämligen livet. För det är inget att skämmas för att man behöver ta medicinsk hjälp för att må psykiskt bra. Det är något man måste våga ge till sig själv om det är det som krävs för att man skall må bra.

/Andreas