Att skriva som terapiform.

Under min sjukdomstid har ju jag använt mig av bloggen som bollplank. Det har varit en terapiform för mig, som har hjälpt mig. Alla de gånger jag har känt att jag inte orkat mera så har det varit en lättnad att få det ur mig genom att skriva. Och att veta att någon har läst det.

Jag har också använt mig av en annan liknande form av terapi. En lite djupare sådan som endast jag delat med mig själv. Den terapiformen har varit diktiskrivning. De dikter jag jag skrev under tiden då jag mådde som sämst har bara min flickvän fått ta del av. Jag kommer nu att dela med mig en av dikterna jag skrev..den dikten skrev jag när jag började se ljuset.

Ut ur mörkret

Mitt hjärta var krossat,min kropp var trött.
Jag hade helt enkelt det grymma ödet mött.
Jag såg inte klart och jag stod ensam kvar
Med suddiga minnen av det som en gång var.
Knuten i mitt bröst satt som betong i ett block
Ångestdemonerna samlades i mitt huvud som en flock.
Jag kände att här tog livet slut
Var fanns allt mitt krut.

Plötsligt som en skänk från ovan det hände
Alla mina böner besvarades och det vände.
När jag höll på att falla ner till avgrundens grund
Tog du emot mig med en kärlek så sund.
Med ditt leende och din värme så varm
Fick du mig att inse livets goda charm.
Du visade mig vägen ut ur mörkrets dimma
Så att jag mig själv kunde finna.

------------------------------------------------------------------------

Utöver diktandet flyter livet på. Mår helt okej just nu ,förra veckan var en sämre vecka men det känns stabilare nu. Man måste ta vara på de goda tingen i livet Ikväll har vi haft besök av Sambons kusin och hennes lille son.Ett riktigt gulligt troll. :)


/Andreas