Jag har lärt mig att göra så. För min hjärna fungerar på så sätt att minsta lilla sak kan bli så övermäktigt stor när jag är trött eller svag. Och då tränger oftast ångesten sig på. Detta pga av att min hjärna är trött. Men då försöker jag att tänka det lite större så att säga. Jag brukar först fråga mig att.. Kommer den här bagatellen att bidra till att 1. Någon dör 2. Världen går under .3. Att jag blir fängslad. Svaret på alla tre frågorna jag frågar mig själv är ju alltid NEJ. Detta kan för en helt frisk människa verka löjligt. Men när en trött hjärna inte fungerar så kan det vara bra att lura den.För det är ju så att de små problem som kan bli stora så är ju egentligen inte stora...men en hjärna kan göra dessa små saker så otroligt stora.
Nåja..Detta kanske uppfattas som flum. Men detta är ett av de knep jag använder mig av för tillfället på min väg tillbaka.
Ett annat knep är det som jag kallar för räddningsvägar: Jag drabbas väldigt lätt av panik om jag blir instängd i en stor folkmassa. Så kommer jag in t.e.x i en kyrka och hamnar att sitta längst in i en kyrkbänk så är riksen stor att paniken kommer. Men då brukar jag kolla runt mig och försöka hitta vägar som jag slipper ut på om det blir för svårt. Det kan vara en liten gång eller att klättra över bänkarna för att komma ut. Eller i värsta fall att slå sönder ett fönster för att komma ut. Jag tror knappast att jag skulle göra något av dessa saker. Men när jag vet att möjligheten finns och att jag inte lämnar där så håller jag mig lugn.
Det är som en sorts skyddsmekanism!
När man lider av panikångest pga utbrändhet eller pga något annat så kan det vara bra med knep och att lura hjärnan.
Det passar inte alla men det passar mig!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar