söndag 27 mars 2016

Rätt att bryta ihop ibland.

Det är en mänsklig rätt att bryta ihop ibland. Ibland kan det vara en nödvändighet, att få ut det som håller på och förtär ens inre. Tidigare var jag usel på att bryta ihop, men tiden har lärt mig att göra det. Att visa mig svag, även om det än idag efter dessa år är svårt. För en tid sedan var det första gången jag sa till min fru att jag vill ha en kram för att jag har ångest. Inte för att jag tidigare inte skulle ha kunnat göra det inför henne, utan för att jag inte tillät mig själv. Så svår kan stoltheten vara.

Sedan handlar det inte alltid om att bryta ihop i ordets rätta bemärkelse, utan att känna efter och acceptera att man inte mår bra. Och att sedan bli vän med det för att kunna hantera känslorna. Känslorna som också är svåra, ibland brukar jag tänka på hur lätt det vore utan dessa känslor. Men det är ju också känslorna som får oss att leva, och våga leva ut det liv vi har berikats med.

Vårt psyke är en ganska invecklad mekanism. Den 7 mars detta år var det 5 år sedan jag kollapsade och nästan miste livet på kuppen. Jag har brutit ihop många gånger under dessa år , men det är också ihopbrytningarna som har tagit mig framåt. Framåt till det liv jag lever idag. Och idag är jag stabil, med perioder ibland då jag dippar rejält. Men så kommer det att se ut resten av livet och det är okej. Det är okej för att det inte längre är ett hinder för mig att leva. För jag låter det inte vara ett hinder.


Det är som sagt en mänsklig rätt att bryta ihop ibland, men man måste också söka efter vägen för att komma upptillbaka. Och det är bara en själv som har kartan.


/Andreas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar